Visornas värld

Det finns en visa för varje tillfälle i livet. Genom tiderna har det skapats en oändlig mängd visor för vardag och fest, arbete och tidsfördriv, ung och gammal. Välkommen in i visornas värld!

Musik och sång har varit viktigt för människan i alla tider, och visan har en lång historia. Flera av de vaggvisor som överförts ända in i vår tid har mycket ålderdomliga drag. Ett tidigt exempel är också de ballader som under 12- och 1300-talen spreds från Frankrike över många europeiska länder. Den nordiska medeltida balladen, utformades genom muntlig tradition till en speciell grupp eller genre.

Begreppet visa har skiftat betydelse i olika tider och sammanhang. Ordet fanns redan i fornsvenskan och dess etymologiska härledning går till substantivet vis eller sätt, med innebörden ”vis eller sätt att framföra eller sjunga” (Jonsson 2001:8). I artikeln Visa och folkvisa definierar Bengt R Jonsson visan som ”en strofisk dikt med en strofisk melodi (…) präglad av en viss enkelhet i stilen” (aa:11), det handlar alltså om framsjungen poesi, som kan vara lyrisk, men som ofta har ett episkt, berättande, innehåll. I en rad tidigare definitioner har visan också förknippas med folklighet. Klart är att benämningen visa har brukats för en betydande del av den nordiska sångrepertoaren från medeltid och långt in på 1900-talet.

Skillingtryck

På 1580-talet trycktes de första skillingtrycken. De kunde innehålla många olika slags visor och fick en betydande uppgång under 1700-talets slut och var populära under hela 1800-talet. Skillingtryck innehåller nästan aldrig noter, men ofta melodihänvisningar. Skillingtryck är inte en typ av visor, utan ett medium för visspridning – skillingtrycken var enkla trycksaker som gjorde att man snabbt och billigt kunde sprida texter till en större allmänhet.

Den berättande kärleksvisan, ofta med dödlig utgång, fick ett stort utrymme i den alltmer ökande produktionen, så stort att termen skillingtryck ofta har kommit att beteckna denna speciella genre. I dag förknippar de flesta skillingtrycksvisor med 1800-talets dramatiska kärleksvisor, men skillingtryck har använts för att sprida många olika sorters visor.

Lån och omskapande ‒ muntligt och skriftligt

Många visor är anonyma utan något egentligt original. De har överförts och omskapats i muntlig tradition och förändras hela tiden beroende på tid och sammanhang. I många av dessa återkommer formler och upprepningar som kan vara ett stöd för minnet. Vaggvisorna är exempelvis ofta formelartade. En eller flera formler kan i princip bytas ut eller utelämnas, visan kan förlängas eller förkortas, men går ändå ihop på slutet. Genom den muntliga traditionen får visorna en stor variationsrikedom. Denna tradition har också varit i växelverkan med olika skriftliga källor.

Litterära visor är verk av bestämda författare. Ett exempel är Carl Michael Bellman (1740–1795), som brukar beskrivas som den svenska visans förgrundsgestalt, många av hans sånger sjungs fortfarande. Carl Michael Bellman lånade melodier och ordvändningar från muntlig tradition, senare trycktes hans visor i skillingtryck och kunde i förlängningen sedan spridas muntligt runt om på vår landsbygd. Ibland blev Bellman bortglömd och ersatt av trad. eller anonymus. Hans vaggvisa till Sonen Carl är ett sådant exempel. Flera andra visor av Bellman har huvudsakligen spridits skriftligt och då ändras sällan text eller melodi.

Ballader, ramsor och ändlösa visor

De folkliga visorna delas ofta upp i olika kategorier. Några kända sådana är balladen, den episka visan, skämtvisor och soldatvisor. Du kan läsa mer om några av de olika visorna på sidan Olika sorters visor.

Insamlade folkvisor

Att de folkliga visorna vid olika tillfällen tryckts och samlats in gör att vi i dag kan ta del av en äldre repertoar. Gustaf Ericsson, som du kan läsa mer om här, var en av de insamlare som på 1800-talet upptecknade folkliga visor. Andra upptecknare från samma århundrade är Arvid August Afzelius, Pehr Arvid Säve, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, Eva Wigström, Johan Nordlander och Greta Dahlström. Med tiden gjordes också allt fler inspelningar på olika håll i landet.

I dag är det i första hand Statens musikverk, Svenskt visarkiv Länk till annan webbplats. som samlar in, bevarar och forskar om visor.