Kasarg
Adjektivet kasarg är belagt från Värmland och kringliggande landskap. Ordet uttalas kasárj (kassárj), dvs. betoningen ligger på den sista stavelsen.
I våra samlingar finns en förhållandevis stor mängd uppteckningar från Värmland, alltifrån slutet av 1800-talet till 1970-talets mitt, vilket visar att ordet varit ett känt och använt ord särskilt i detta landskap. Värmland är huvudområde för ordets utbredning och därifrån har spridningen nått angränsande delar av Närke, Västmanland och Dalarna. Från dessa landskap finns bara några få uppteckningar.
Främst om kvinnor
Kasarg beskriver vissa egenskaper framför allt hos kvinnor, men också hos män och i någon mån även hos djur. Ordets betydelser ger dels en positiv bild av personen i fråga: ’duktig, hurtig, käck, tilltagsen, driftig, energisk’, dels en som är mera negativ: ’amper, barsk, kaxig, katig, morsk, stursk, självmedveten, påstridig’. Dessa betydelser har belagts från Värmland, Västmanland och Dalarna. En ”modig” ko kan vara kasárj och med samma ord beskrivs en ”duktig” flicka enligt belägg från östra Värmland. Ett språkprov från Hjulsjö i Västmanland förmedlar också en positiv bild: Ho e kasárj (om en kvinna, för vilken det går undan med arbetet). Dä e kasárj tjärringe ska ja säje behöver kanske inte vara ett förringande omdöme om den kvinna som åsyftas, men särskilt positivt är det nog inte.
Ett par uppteckningar från nordvästra Värmland innehåller språkprov som klart anger att kasárj, här i betydelsen ’begiven på’, karakteriserar män i första hand: Han va se kasárj på kortspel. […] kasárj på kvennfôlk.
Från Nysund i Närke finns ett enda belägg, där ordets betydelse, ’ond, elak’, i det här fallet är entydigt negativ.
Betydelseutvecklingen från ’stursk, katig’ till ’ond, elak’ är inte omöjlig att tänka sig, men det faktum att betydelsen upptecknats i ytterkanten av ordets utbredningsområde kan också vara en bidragande orsak till den förändrade betydelsen.
/Karin Hallén