Dialektbloggen

Däka

Om man bläddrar en stund i ett svenskt slanglexikon lägger man snart märke till att det finns gott om mer eller mindre nedsättande ord för flickor och unga kvinnor. Även i dialekterna har kreativiteten flödat då det gällt att hitta på dylika skymford.

En del av dessa ord har med tiden förlorat sin negativa klang och blivit neutrala eller rent av smeksamma. Ett sådant ord är däka, som flickor i varierande åldrar kallas i Halland, Västergötland, sydöstra Småland, Blekinge, och nordöstra Skåne.

Däka anses motsvara isländskans dækja (uttalas ungefär daikja), som förr betydde 'lat tjänsteflicka' och senare kommit att betyda 'lösaktig kvinna, slyna'. Etymologiskt är däka möjligen besläktat med norskans dake 'lat och trög karl' och kanske också med adjektivet dack 'trött', som finns belagt från Öland och sydöstra Småland.

Däka i dag

För utomstående känns däka nog rätt gammaldags och rustikt, som hämtat ur Raskens eller någon annan berättelse om strävsamma smålänningar på 1800-talet. Den som gör sig besväret att googla på ordet måste dock ändra uppfattning. Däka förefaller leva ett friskt liv i vår tid och används även av ungt folk i bloggvärlden.

Slutligen en kuriositet från blommornas värld: i Blekinge, Sveriges trädgård, har löjtnantshjärtat ibland kallats däkan i båten. Om man drar isär de rosa kronbladen på den hjärtformade blomman liknar den nämligen en båt med en flicka i, formad av de bågböjda ståndarna och de inre kronbladen.

/Anna Westerberg