• Huvudmeny

26 mars 2020

När platser får smeknamn

Hur kommer det sig att vissa namn på platser tas för givna, utan att de någonsin fastställts av någon namngivningsnämnd? Namnforskaren Kristina Neumüller undersöker fenomenet när platser får smeknamn.

Fotografi föreställande en karusell med gungor, fullsatt och med massvis av människor runt omkring, en sommardag på nöjesparken Gröna lund.

Har du åkt Kättingflygaren på Grönan?

De finns i alla städer, de där namnen som inte återfinns på några kartor eller skyltar men som de flesta ändå känner till. Plattan i Stockholm, Forumtorget i Uppsala och Hängmattan i Göteborg är bara några exempel på namn som fungerar alldeles utmärkt att använda, trots att de aldrig fastställts av någon namngivningsnämnd. Namn som dessa brukar kallas inofficiella och kan sägas utgöra ett muntligt komplement till de officiella, skrivna namnen.

Men varför uppstår den här typen av namn? Ibland kan orsaken vara att människor har behov av att prata om en plats som saknar ett namn. Detta är fallet med Forumtorget i Uppsala, som faktiskt inte har något officiellt namn. Betydligt vanligare är det dock att redan namngivna platser får nya inofficiella namn. Ofta kan dessa ses som ett slags smeknamn på platser som man känner sig väl förtrogen med. Det är mycket vanligt att dessa smeknamn utgår från platsernas officiella namn, som när Liseberg kallas Lisse och Gröna Lund kallas Grönan. Kortformer av detta slag är mycket vanligt även bland smeknamn på människor och djur.

Allra bäst på att hitta på och använda nya namn på platser är nog ändå barnen.

Även på andra sätt påminner de inofficiella namnen om andra typer av smeknamn, särskilt när de ges till platser som redan har ett välkänt namn. I dessa fall uppstår inte namnen ur ett behov av att orientera sig utan mer ur ett behov att förhålla sig till platsen. Namnen har alltså snarare ett känslomässigt än ett praktiskt ursprung.

Ofta kan namnen också vara ett sätt att markera och förstärka en grupptillhörighet. Medan ungdomar kan tala om Donken och Emobryggan är det helt andra inofficiella namn som används av andra grupper i samhället. Vilka namn man använder beror på ens egen ålder, bakgrund och intressen.

Allra bäst på att hitta på och använda nya namn på platser är nog ändå barnen. En och samma park kan kallas Fjärilsparken, Stora parken, Kapellgärdesparken, Linbaneparken, Nya lekparken och Skateboardparken. Och ändå är det sällan det uppstår några missförstånd om vilken park det är man menar! Däremot kan det förstås uppstå oenighet om vilket som är parkens ”riktiga” namn …

Ibland kan platsers smeknamn – precis som människors – vara kända bland väldigt få personer. Men de kan också få en så stor spridning att de blir mer kända än de officiella namnen: att Engelska parken i Uppsala egentligen heter Carolinaparken är det till exempel rätt få som känner till. Och i människors medvetanden finns det knappast någon skarp gränslinje mellan officiella och inofficiella namn, utan man använder de namn som fungerar i den situation man befinner sig.

Men vad händer då om man snabbt behöver en ambulans och det enda namn man kommer på är Gristorget? Jo, är det några som är medvetna om hur viktigt det är att hålla koll på de inofficiella namnen för att kunna hitta fram så är det blåljusmyndigheterna. Även om platsers smeknamn på många sätt kan tyckas vara bagatellartade, så kan de i vissa situationer rent av vara livsviktiga.

/Kristina Neumüller

Fakta

Det bedrivs en hel del forskning om inofficiella namn i städer. Om ungdomars bruk av inofficiella namn kan man läsa i Maria Löfdahls artikel Cappi pa KP. Namn i Göteborgsområdet använda av ungdomar (2012). Om barns namngivning av platser kan man till exempel läsa i Alternativa och inofficiella ortnamn i Uppsala – tre smärre studier av Marcus Axelsson m.fl. (2013). På webbsidan http://stadsnamn.sls.filänk till annan webbplats finns det kartor med inofficiella namn från bland annat Helsingfors och Åbo.

Uppdaterad 26 mars 2020