• Huvudmeny

Knô

Knô är ett mycket vanligt ord i göteborgskan. Det används i dag, och det användes för hundra år sedan.

Svartvitt fotografi av spårvagn som står vid hållplats. På hållplatsen trängs en stor folkmassa.

Knô dej in i spårvagnen - men knô dej inte i kön!

Knô dej in fast dörra e trång

Dagens huvudbetydelse är ’trängas’, och ordet är bland annat känt från sången Knô dej in med text av Sten-Åke Cederhök och lanserad i tv-programmet Låt hjärtat va me: ”Knô dej in fast dörra e trång, för här e änna nåt på gång.”

Uttalet är alltid med öppet ö, vilket markeras med ô-tecknet. Ordet har aldrig uttalats med ett vanligt slutet ö. Ingen har sagt knö, inte heller de som i övrigt är tämligen dialektfria. Antingen säger man knô eller också undviker man ordet.

Ursprung i knåda

Verbet knô har sitt ursprung i knåda, som hade kortformen knå, som i sin tur uttalades knô i de flesta västsvenska dialekter. I såväl bohuslänska som västgötska finns formen knôa i betydelsen ’sätta deg, knåda’. Grundbetydelsen är följaktligen den bearbetning man gör av degen vid brödbaket. Den pressas, trycks ihop och vänds runt. I norska dialekter finns verbet kno i betydelsen ’knåda’, och på engelsk finns verbet knead. Det är samma ursprung för de här orden; det är inte fråga om lån från det ena språket till det andra.

I dag är knåda och knô två olika verb i göteborgskan. En deg kan bara knådas, aldrig knôs, och man kan aldrig knåda sig in hur trång dörren än är. Knåda har böjningen knåda–knådade–knådat, medan knô, likt andra enstaviga verb, har böjningen knô–knôdde–knôtt.

Knô sig i bambakön

Knô finns också i varianten knô sig, som betyder ’tränga sig före’. Ett ställe där det trängs och knôs är i bambakön, alltså i kön till skolmatsalen. Där kan man inte bara trängas, knô, utan också tränga sig förbi någon, knô sig. Då säger man saker som han knôr sej och knô dej inte.

En specialanvändning av ordet fanns i barnleken kom å knô. I ett hörn i en skolkorridor börjar ett par ungar att trängas varpå andra fyller på. Genom att ropa kom å knô kunde man rekrytera andra knôvilliga ungar. Till slut kunde 25 ungar stå å knô i någon sorts "herre på täppan"-lek, tills en lärare kom och skingrade flocken.

Den här leken lär inte förekomma längre, men ordet knô är fortfarande flitigt använt, till exempel i en fras som ”ni får knô ihop er lite så att alla får plats i bussen”.

/Lars-Gunnar Andersson

Uppdaterad 05 november 2019