Estlandssvenskt material

Dokumentation av estlandssvenskarnas och gammalsvenskbybornas språk och folkkultur.

Foto: Estlandssvenska samlingen/Isof (arkivnummer 34663, 29056 och 7243).

I de estlandssvenska samlingarna ingår många fotografier. Här syns några av de bilder som togs på Runö, Ormsö och Lilla Rågö vid olika tillfällen före andra världskriget. Fotografer: Orvar Nybelin (Isof, ULMA 34663), Alma Falk (Isof, ULMA 29056) och Per Söderbäck (Isof, ULMA 25318).

De estlandssvenska samlingarna som finns i Uppsala består av uppteckningar, inspelningar, svar på frågelistor, ordsamlingar, namnsamlingar, fotografier och illustrationer som dokumenterar estlandssvensk kultur och kulturen i Gammalsvenskby före andra världskriget.

Vilka var estlandssvenskarna?

I Estlands kusttrakter har det sedan 1200-talet funnits en svensktalande befolkning. Under 1940-talet utgjordes den estlandssvenska befolkningen på öarna Odensholm, Ormsö, Runö, Stora och Lilla Rågö samt Nuckö, Rickul och Tallinn på fastlandet av ungefär 9 000 personer. I samband med krigsslutet flydde cirka 8 000 av dem till Sverige.

Vilka var gammalsvenskbyborna?

Gammalsvenskbyborna var jordbrukare i den södra delen av Ukraina, strax norr om floden Dnjeprs utlopp i Svarta havet. De hade ursprungligen bott på Dagö vid Finska viken, som då tillhörde Sverige, men tvingades flytta till Ukraina då ön blev ryskt territorium på 1700-talet. Efter flera års missväxt och efter att Sovjetunionen hotat med kollektivisering av jordbruket, kom 885 gammalsvenskbybor till Trelleborg den 1 augusti 1929.

Nils Tibergs livsgärning

År 1923 gav Herman Geijer, som då var föreståndare för Landsmålsarkivet i Uppsala, studenten Nils Tiberg (1900−1980) i uppgift att uppsöka de få kvarvarande av den svenskspråkiga befolkningen på Dagö för att uppteckna deras dialekt. Det kom att leda Tiberg in på hans stora livsgärning: att dokumentera estlandssvenskarnas och gammalsvenskbybornas språk och folkkultur.

Nils Tiberg lärde sig tidigt tala Dagömål och arbetade främst med de perifera estlandssvenska dialekterna, det vill säga dialekterna på Dagö, Nargö, Rågöarna och Kors (Vippal, Korkis) samt i Gammalsvenskby i Ukraina. Även de centrala estlandssvenska dialekterna på Nuckö och Ormsö var av intresse.

I samband med att estlandssvenskarna flyttade till Sverige 1944, var det viktigt att dokumentera deras dialekter och traditioner innan de assimilerades med den rikssvenska majoritetskulturen. Samma år startade därför en estlandssvensk undersökning under Tibergs ledning.

Ordsamlingar

I arkivet i Uppsala finns ett stort antal uppteckningar om estlandssvenska ord. Framför allt finner man dem i den så kallade estlandssvenska ordboken, som omfattar cirka 84 000 blad. Ordboken är uppställd från a till ö utifrån dialektorden. För varje ord får man veta varifrån det är belagt, hur det uttalas och vad det har för betydelser. Vid sidan av ordboken finns det även samlingar som bara innehåller ord från en enskild ö eller ett visst kustområde.

Nutida kunskapsförmedling och dokumentation

Dokumentationsarbetet fortsatte efter Nils Tibergs död 1980 ända fram till 1994, då det fick ett abrupt slut i och med att färjan Estonia sjönk och arkivet förlorade tre medarbetare som var på väg hem från Estland.

I dag har vi goda kontakter med Eesti Kirjandusmuuseum i Tartu (the Estonian Literary Museum) och vi tar också emot estlandssvenska forskare från bland annat Tallinn.

Vi har även hållit visningar för Estlandssvenskarnas kulturförening (Svenska Odlingens Vänner) för att visa vad som finns i arkivets samlingar. I samverkan med dem cirkulerades hösten 2014 också en frågelista och webbenkät på temat Att skapa hem i Sverige för att få reda på hur man efter flykten från Baltikum och Gammalsvenskby i Ukraina skapade nya hem i Sverige.

Inom projektet Estlandssvenskans språkstruktur (ESST) 2013–2018 har man arbetat med en del arkivmaterial från våra estlandssvenska samlingar – det rör sig om 33 handskrivna dialekttexter från början av 1900-talet som har renskrivits (och som man även önskar tillgängliggöra för forskare och integrera i den estlandssvenska korpusen i Tekstlaboratoriet, The Nordic Dialect Corpus, vid Universitetet i Oslo). Projektledare för ESST var Henrik Rosenkvist, professor vid Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet. Forskare som ingick i projektet var Maia Andréasson, Eva-Liina Asu-Garcia och Susanne Schötz. Projektet finansierades av Vetenskapsrådet.

Isofs estlandssvenska frågelistor

Här finns information om vilka ämnen som arkivet i Uppsala har ställt frågor om i sina estlandssvenska frågelistor. De estlandssvenska frågelistorna (Est) och estlandssvenska frågorna (EstF) har sitt ursprung i ULMA:s estlandssvenska undersökning.

Estlandssvenska frågelistor

  • Est 1 Samhällets organisation och grupper
  • Est 2 Seglation
  • Est 3 Bostadsförhållanden o. dyl. hos skilda grupper inom bondeståndet
  • Est 4 Penningtillgångar. Kontantbehov
  • Est 5 Bondearbetets organisation m.m.
  • Est 6 Vallning och betesgång
  • Est 7 Bondens ägor
  • Est 8 Stugan och dess inredning
  • Est 9 Runöprästens villkor
  • Est 10 Brödbak
  • Est 11 Stora matbordet
  • Est 12 Kalkbrytning och kalkbränning
  • Est 13 Pälssömnad
  • Est 14 Eldstäder
  • Est 15 Folköverskottets försörjning
  • Est 16 Fiskerätt, fiskelag, gemensamhetsfiske
  • Est 17 Skinnberedning
  • Est 18 Räfsor o. likn.
  • Est 19 Kartskisser av byar
  • Est 20 Om odlingsföljden på gärdorna

Estlandssvenska frågor

  • EstF 1 Vävning
  • EstF 2 Fiske- och båtterminolog
  • EstF 3 Eld, grytor, magasin, kärna och stöpning
  • EstF 4 Frågor om band, segel och har
  • EstF 5 Kompletteringsfrågor till Samhället (Est 1)
  • EstF 6 Socken- och häradsrätt
  • EstF 7 Herrgårdsarbete
  • EstF 8 Grosshandeln i Visb
  • EstF 9 Äldre hantverksmässiga näringar i Visb
  • EstF 10 Ordfrågelista I
  • EstF 11 Ordfrågelista II

Länkar och lästips

Aibolands museum Länk till annan webbplats.

Estlandssvenskarnas kulturförening (Svenska Odlingens vänner) Länk till annan webbplats.

Eesti Kirjandusmuuseum i Tartu (The Estonian Literary Museum) Länk till annan webbplats. som inkluderar folklorearkivet Eesti Rahvaluule Arhiiv (ERA) Länk till annan webbplats.

Svenska litteratursällskapet i Finland Länk till annan webbplats. & webbtjänsten Finna (estlandssvenskt material från åren 1877–1934 Länk till annan webbplats.)

Litteratur

Estlandssvenskans språkstruktur Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Red. Henrik Rosenkvist. Göteborgs universitet: Institutionen för svenska språket (2018).

Estlandssvenskar berättar. Dialekttexter med översättning och kommentar. (En bok om Estlands svenskar 3B.) Red. E. Lagman. 1990. Stockholm.

Lagman, Edvin, 1979: Estlandssvenskarnas språkförhållanden. (En bok om Estlands svenskar 3A.) Stockholm.

Tiberg, Nils, 1962: Estlandssvenska språkdrag. (Estlandssvenskarnas folkliga kultur 6. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 38.) Uppsala & Köpenhamn.

Medarbetare

Edvin Lagman

Edvin Lagman (1919−2001) var själv estlandssvensk och arbetade vid sidan av Tiberg med de centrala dialekterna på bland annat Nuckö, Nargö samt Vippal och Korkis.

Anne-Marie Cronström

Anne-Marie Cronström (1923−1994) var finlandssvensk och arbetade som assistent till Nils Tiberg. Från 1945 och ända fram till 1994 arbetade hon med att färdigställa den estlandssvenska ordboken med utgångspunkt i Tibergs primäruppteckningar. Svenska Yle skrev 2018 en artikel till Anne-Marie Cronströms minne Länk till annan webbplats..

Wolter Ehn

Wolter Ehn (1931−1994) var förste arkivarie och föreståndare för dåvarande Folkminnesavdelningen. Förutom sitt primära arbete med att dokumentera uppländsk kultur arbetade han med insamling av estlandssvensk folkkultur.