Trollsländans flykt – Folkliga föreställningar om trollsländor

I Sverige finns över 60 arter trollsländor. Deras utseende, flygstil och blotta närvaro har lett till olika typer av folkliga föreställningar. Det är positiva och negativa observationer i form av liknelser, vädertydor, fiskemärken, varsel, föreställningar om skallighet och blindhet samt tankar om trollsländans koppling till både troll och djävulen själv. Därtill finns många av de namn de fått i folkmun bevarade.

När jag var en liten rulta gick min morfar och jag på upptäcktsfärder i trädgården vid stugan i Sjöbo nära Häggebäcken i Dalarna. Intill stugan låg en liten sjö där trollsländorna flög under sommaren. På varma sommardagar landade de också till i vattentunnorna med regnvatten invid stugans knutar, så att vi kunde studera dem på nära håll. Som vuxen har fascinationen för dessa trolska insekter fortsatt och här återges något av allt det som berättas om dem i Dialekt- och folkminnesarkivets samlingar i Uppsala.

Begreppet trollsländor används i denna text i vid bemärkelse och inkluderar egentliga trollsländor, flicksländor och jungfrusländor samt kanske lite oväntat några dagsländor och en harkrank därtill, då de ibland betraktas som närbesläktade i dialekt- och folkminnessamlingarna även om de i strikt bemärkelse tillhör olika ordningar bland de bevingade insekterna.

Liknelser med bruksföremål

Trollsländor ser speciella ut med sina skira regnbågsfärgade vingar och ibland metalliskt skimrande kroppar och särskilda flygstil. I folklig tradition har trollsländans utseende och beteende gett upphov till liknelser med äldre tiders bruksföremål.

För etnologer som läst den franske sociologen Pierre Bourdieu leder ordet habitus tankarna till den samlade kunskap och de egenskaper en individ besitter, men när det kommer till etomologer och trollsländor syftar begreppet på trollsländornas särskilda utseende. Vi ska här kika närmare på trollsländans folkloristiska habitus.

I dialekterna bygger dess namn ofta på variationer med förleden troll-. Som namnet antyder har trollsländan koppling till folklorens troll, men exakt vad som avses har gått förlorat i historien. En förklaring är att trollsländans kroppsform i kombination med dess rörelser påminner om en slända för spinning som snurrar fort med tvära stopp däremellan. En sådan magisk slända som spann gyllene garn skulle sannerligen passa väl in i trollens värld.

Baserat på trollsländans lite större huvud, långa smala bakkropp och tudelade analbihang har den även liknats vid ett besman, en rak handhållen våg med tyngd i ena änden och rörlig upphängningspunkt som flyttas beroende på vikten av det som läggs i vågskålen alternativt hängs på kroken i dess andra ände och som stannar upp först när den finner balansen däremellan.

Trollen i dess namn är inte trollsländans enda koppling till mörkrets krafter. Bland texterna där besman nämns finner man så kallade noanamn, namn som används istället för det man räds, för att undvika att framkalla onda makter som till exempel djävulen och därigenom dra olycka till sig:

I en ordlista från Sunnemo socken i Värmland nedtecknad av E.G. Fröding 1934 finner man under bokstaven F: ”Faens bessman = Trollsländan (även den Ondes bessman)” (Isof ULMA 7392, s. 12).

I ett häfte innehållande uppteckningar från Fryksände socken i Värmland gjorda av Adolf Frykholm 1946 står: ”fans bes mal = f-ns betsman = Trollslända” (Isof ULMA 18123:7, s. 22).

Upptecknaren Ivan Markendahl återger i en uppteckning från 1959 från Steneby socken i Dalsland att: ”Trollsländan kallades skams betsman” (Isof ULMA 24195, s. 7), det vill säga djävulens våg på vilken ingen ville få sitt liv vägt. En motpol till att få sitt liv vägt av Sankte Per vid himmelrikets portar.

Flittrande och flundrande

Trollsländor kommer i olika färger och storlekar. Den mest imponerande jag skådat var en större sjötrollslända som med precision gensköt sina byten vid Talvatissjön i Jokkmokk. Luftrummet över mig vibrerade av dess vinggljud. Några tidiga beskrivningar, liknelser och namn på trollsländan är kopplade just till dess flygstil och ljudet av dess vingrörelser.

Carl von Linné gav i Systema Naturae (Uppsala 1735–1758) ett släkte segeltrollsländor namnet ”Libellula” lånat från latinets lībella, det pass med lod som snickare och byggmästare vid den tiden använde, baserat på trollsländans förmåga att likt ett lod i balans hålla kroppen rak även när den svävade på samma ställe.

Sigfrid Aron Forsius beskriver i början av 1600-talet trollsländan i sin naturlära Physica (Uppsala 1952): ”Är och itt annat långt slagh medh fyre glittrande och tunne wingar, medh huilke the flittra i wädret så att thet wäl höres, the warda kalladhe Horssa […] eller Snorkolf.”

I Svenska Akademiens ordbok (SAOB) Länk till annan webbplats. nämns ”trollsnörra”, trollsnurra, som torde syfta på flygstilen och ”ör-skurra”, som sannolikt syftar på trollsländans lite skorrande vingljud.

I Svenskt dialektlexikon. Ordbok öfver svenska allmogespråket Länk till annan webbplats. har Johan Ernst Rietz dokumenterat ”ör-snäll” i Västerbotten och Norrbotten med variationerna ”ör-snäl” och ”ör-snal” i Västerbotten, ”ȃjr-skurra” i Norrbotten och i Jämtland ”orsnórr” (Lund 1962, s. 854).

I en dialektordsamling upptecknad åren 1940−1965 av Sigvard Cederroth återges på tre kort ordet ”flundra”, där det berättas mer om trollsländors flykt och de talesätt, liknelser och föreställningar som finns kopplade till dem. Sagesmän är lantbrukaren Johan Eurell (f.1869) i Börstils socken och Johan Erik Eriksson (f. 1873) i Alunda socken, Uppland.

flundra:
trollslända (flera arter);
—"Flundrerna flundrar å kommer ingen vart å te sist så faller dom ner i flånket" (en iakttagelse att trollsländan står stilla i luften fast vingarna rör sig snabbt)
—"Flundran snurrar å väntar regn, skynda er a bär ihop hö" (väderleksmärke)
—"Flundrerna höll till ute på dyflaken" ("sjöflyn" eller "gyljan", Mörtsjön)

(Isof ULMA 34520: uppslagsordet Flundra, s. 1).

flundra:
—fladdra (om t.ex. trollsländans sätt att röra vingarna som gett henne namnet ”flundra”)
—fladdra (om t.ex. kjolar som fladdrar i blåsten)
—ha bråttom, ”flaxa å fara” (mest i klandrande betydelse, och ofta med tanke på trollsländans sätt att ”flundra” men ändå stå stilla och inte komma någonstans. ”Vad flundrar du för, du kommer ju ingen vart”)
—”flundra på” = ha bråttom

(Isof ULMA 34520: uppslagsordet Flundra, s. 2).

flundra:
—fladdra (om vissa insekters flykt)
—fara hit och dit, vara ostadig (om folk)
—”Hon flundrar och far i köket”

(Isof ULMA 34520: uppslagsordet Flundra, s. 3).

Vädertyda, varsel och fiskemärke

Tydor är de folkliga föreställningar där skiftningar i naturen och djurens beteende eller blotta närvaro används för att förutsäga vad som komma skall. I folkminnesarkiven finns en stor mängd tydor om djur och naturfenomen som kan vara både lokala och mer allmänt spridda. Genom att tolka trollsländornas beteende tänkte man sig få svar om väderlek och fiskelycka.

I ett tillägg till Landsmålsarkivets ’Frågekort 47 Nyckelpiga, ollonborre och tordyvel’ från 1932 berättar sagesmannen K.G. Sandvall från Västra Ryds socken i Östergötland att ”Trollsländan spår alltid vackert väder” (Isof ULMA 35222:47, s. 724).

Upptecknaren David Andersson berättar i uppteckningen ”Väderleksmärken, märkesdagar, ordstäv och gåtor” från Regna socken i Östergötland och Närke gjord 1932 att: ”Trollhästa vänter vackert vär.” Trollhästa är ett annat ord för trollsländor (Isof ULMA 3886, s. 2).

I en tidig ordsamling från Hållnäs socken i Uppland år 1898 återger upptecknaren B. Hesselman ordet “Strömmingsnollra“ för trollslända och följer upp med fiskemärket att när dessa visa sig skall strömmingen vara “ti grŭns“, det vill säga gå grundare och vara lättare att fiska (Isof ULMA 303:0572).

I ett häfte med primäranteckningar från Lima socken i Dalarna har Niss Hjalmar Mattsson 1936 noterat:

Om inte en trollslända ”flög till åt” metspöt, var det ingen lycka med fisket.

(Isof ULMA 9996 s. 42).

Upptecknaren Erik Jonas Lindberg i Ragunda socken i Jämtland berättar år 1963 om ”Insekter och traditioner rörande dessa” och även han använder insekternas närvaro som fiskemärke:

— ”Råkkän” dagsländan, ”nu ärä siktin f8r råkkän å frammä”, att nu är det sik-tid/lämplig tidpunkt för sikfångst/ty dagsländan är framme.
—”Ha ä otärtiʽn ha massär ma råkk”, att det är uttertid/tid att uttra sik/det är massor med dagsländor.
—”Siken hugger villigt på fluga vid den tidpunkt, som dagsländans myrriader svärma över vattnen.”
—”Harn ta itt nå ha ä råkk”, att harren hugger ej när det är dagslände-, siktid.”

(Isof ULMA 25336, s. 4).

Det skulle här vara svårt att förbigå folkloristen och etnologen Carl-Herman Tillhagen. I boken Folklig spådomskonst skriver han att det i Skåne finns en föreställning att om en ”slända” flyger emot en, så är det ett lyckligt varsel (Göteborg 1980, s. 49).

Inget för den hårömme

Att trollsländor ibland blir närgångna och kan trassla in sig i håret har flera fått erfara och även här finns folkliga föreställningar om vad det kunde leda till. I en uppteckning från 1907 av Hans Flodström från Resele socken i Ångermanland märkt ”Djuren i folktro och diktning” återges orden ”örsnäla” och ”hårsnäla” för trollsländan samt ”lättslänja” som ett äldre begrepp. Sedan berättar han att:

hårsnäla vell ta hårä tå fåltjä; fwa tag i ett enda hårstrå, så val hann, somm misstäŋä, flenskållätt”, att trollsländan vill ta håret av folk. Får den tag i ett enda hårstrå blir den som mister det flintskallig.

(Isof ULMA 141:1, s. 42).

I Jämtland finner man en liknande föreställning, där upptecknaren Erik Jonas Lindberg i Ragunda socken i Jämtland år 1963 berättar att:

”Hårsnälä” trollslända, ansågs ”rycka hår” från folk huvuden, därav namnet.

(Isof ULMA 25336, s. 4).

I en ordlista för Ångermanland upprättad runt år 1875 av ”Norrländska Landsmåls- och Fornminnesföreningen” finns ”Ölsnála”, med dialektalt uttal ör-snälla, nedtecknat för dagslända och ”hårsnele”, hårsnälla för trollslända (Isof ULMA 88:28, s. 105).

En insekt med gadd?

Trollsländor kan bitas, men någon gadd har de ej. Trots det finns föreställningen att trollsländor kunde sticka ögonen och förblinda människor, vilket gett dem namnet ”blindsticka” som återfinns i litteratur och ordböcker:

I Johan Jacob Ahrenbergs Hemma. Skildringar från östra Finland (Helsingfors 1887) skriver han om hur ”Blindstickare och brömsar voro de enda, som vågade sig ut i solbaddet.”

I Ordbok öfver de östsvenska dialekterna Länk till annan webbplats. nämner Herman Vendell utöver ”trollsax” och ”trollsnälla” även ”blindstikka” som namn för trollslända (Helsingfors 1904–1907, s. 1036 respektive s. 56).

I Niss Hjalmar Matssons primäranteckningar från Transtrand socken i Dalarna år 1931 anges namnet ”ètesnàla” för trollslända (Isof ULMA 3549:3, s. 8). I Ordbok över folkmålen i övre Dalarna (OÖD) Länk till annan webbplats. finner man dialektordet: ”etter-snalla” för ä’jttersnalla ̴ e'ttesnalla. När man söker vidare på ordets förled etter- kan det bland annat betyda något som stinger och något hetsigt eller ryckigt, vilket passar in både på föreställningen att trollsländan har en gadd och på dess till synes oberäkneliga flykt.

Från Sollerö socken i Dalarna finns därtill uppgift om ett föremål med gadd inspirerat av föreställningarna om trollsländan och som hör samman med de idrottslekar som Bror Lindén dokumenterat där år 1930:

Ett slags kast-leksak var också den s.k. ”Trollsländan” eller ”Sting-flugan”, som bestod av en träpinne till kropp med en nål i framändan till gadd och ett papper, vikt i propellerform med fyra blad, inkilat i bakändan till vingar. En sådan ”slända” kunde man kasta, så att den fastnade t.ex. i en vägg, och kunde givetvis även användas som ”projektil” till målskjutning.

(Isof ULMA 2590:1 s. 16, svar på frågelista T28 Idrottslekar).

Kärt barn har många namn

Vi har nu stött på en mängd ord för trollsländor, men det finns fler. I ”Uppteckningar om dialekten i Dals härad” av K.A. Hagson i Östergötland år 1925 står det i ordlistan han upprättat ”fyr-vinge = trollslända” (Isof ULMA 1035:04, s. 16). Även i Bredsättra socken på Öland används ”fyrvinge” för trollslända, enligt en ordsamling sammanställd av Hjalmar Lindroth år 1915 (Isof ULMA 194:03).

På flera platser i övre Norrland dyker ett annat beskrivande namn upp i dialektsamlingarna: F. Widmark har från Skellefteå socken i Västerbotten år 1860 nedtecknat ”stórhŭvusnëll”, storhuvudsnäll (Isof ULMA 149, s. 87). Det är ett namn som återkommer hos S. Wallström som från Byske socken i Västerbotten och Älvsby socken i Norrbotten år 1939 nedtecknat dialektala variationer av ”storhuvudsnälla” för trollslända (Isof ULMA 17734 & Övre Norrlands språkgeografi, karta 7).

I ordlistan ”Delsbo-språk” har Carl Rudolphi från Delsbo socken i Hälsingland 1932 nedtecknat ordet ”snörkölv”, snorkolv, för både trollslända och dagslända (Isof ULMA 2893, s. 78). Ett namn vi redan känner igen från den tidigare nämnda naturläran Physica.

Från Klosters socken i Södermanland har F. Söderbäck åren 1907−1908 nedtecknat ”Spill-hök = trollslända” (Isof ULMA 41:100).

I Niss Hjalmar Matsson primäranteckningar från Venjans socken i Dalarna år 1936 finns ”trùl pèsk”, trollpiska, nedtecknat för ”stor slända” (Isof ULMA 9919, s. 33).

Bland de analoga korten till Ordbok över folkmålen i övre Dalarna (OÖD) har ytterligare några dialektord för trollsländor sammanställts från Malung, Lima, Ås, Våmhus, Mora och Sollerön. De visar den dialektala variationen av ordet ”troll-snälla” i Dalarna. Därtill finns andra ord: ”trollkäring-slända” från Gagnef, ”pillare-mara” från Älvdalen och ”tall-mara” från Orsa, men som där även kan syfta på en harkrank.

Skådande i arkivet

Vårt skådande i Dialekt- och folkminnesarkivets samlingar går så mot sitt slut. Vi har sett hur trollsländan liknats vid olika bruksföremål, de folkloristiska kopplingar som gjorts till djävulen och trollen, hur dess flykt både uppfattats som fladdrig och stabil, hur väder, varsel och fiskelycka spåtts utifrån dess närvaro, hur den rent fysiskt tänktes kunna skada människan och den mängd namn den givits i dialekterna. Presentationen visar något av allt som finns i arkiv och bibliotek, och det finns mer därtill, men kanske är det dags att lyfta blicken från bladet och till morfars ära istället studera verklighetens blå jungfrusländor som om sommaren flundrar längst Fryrisån här i Uppsala.

För den som ännu inte är riktigt mätt utan vill fördjupa sig ytterligare kan jag som avslutning rekommendera en djupdykning hos Namnarkivet i Uppsala vars ortnamnsregister Länk till annan webbplats. finns online. Där finner man bland annat kärren Lilla trollsländan och Stora trollsländan.

/Marlene Hugoson