Små grodorna, små grodorna…
…är lustiga att se, är vi säkert några som sjunger och även skuttar runt i ring till på midsommarafton. Och särskilt i Uppland tycks grodorna ha satt sina spår även bland ortnamnen. Men allt är inte guld som glimmar, eller vi kanske borde säga att ”allt är inte grodor som hoppar”?
Bild av Jill Wellington/Pixabay.
I Uppland kan man i Ortnamnsregistret hitta fyra namn som slutar på ‑grodorna: Grodorna i Tadinge (i Almunge socken), Hammargrodorna i Stockby (i Hargs socken), Långgrodorna i Valparbo och Tallgrodorna i Försäter (båda i Österlövsta socken). Dessa namn står i plural, det är alltså fråga om flera grodor. Tre av namnen är också sammansatta, de har ett ord före ‑grodorna som på något sätt beskriver dessa grodor. Hammargrodorna ligger nära Löhammar och här är det inte verktyget hammare som åsyftas utan ett dialektord hammar med betydelsen ’stenig höjd, stenbacke’. Långgrodorna var troligen avlånga till sin form och vid Tallgrodorna kan vi anta att det växte tall. Tallgrodorna finns utsatta på Lantmäteriets karttjänst Min karta
Länk till annan webbplats. och vi kan se att namnet är placerat i ett skogsområde och att det 1960 också var träd däromkring. Det är förstås svårt att vara säker på att det är just tall som växer (eller har växt) där utan att ha besökt platsen men tolkningen tycks inte vara alltför osannolik.
Flygfoto från 1960 över Tallgrodorna. Utsnitt ur Min karta från Lantmäteriet.
Det förekommer förstås också ensamma grodor i våra samlingar, till exempel Kånkargrodan i Fjällsvedjan (i Rasbokils socken), Spränggrodan i Norr-Edinge (i Tuna socken) och Syltgrodan i Fälandbo (i Österlövsta socken). Kånkargrodan uppges tillhöra lägenheten Kånkan, vars namn uppfattas av meddelare som nedsättande men någon riktigt tolkning ges inte. Spränggrodan kommer antagligen av ordet spränga men kanske inte för att man har sprängt där utan snarare beskriver namnet hur grodan tränger sig ut i den omkringliggande skogen. Syltgrodan är inte namn på en bakelse utan förleden kommer antagligen av dialektordet sylt(a) som betyder ’sank mark, sankäng.
Spränggrodan går ut som en smal kil i omkringliggande skogsmark. Utsnitt ur karttjänsten Min karta från Lantmäteriet.
Den enda uppteckningen med något slags förklaring till dessa grodor i våra samlingar är den från Tadinge i Almunge socken, Grodorna. Där fanns förr åkrar, och upptecknaren Anders Öberg har fått följande kommentar till namnet:
En hel massa små åkrar; det ser ut som en massa smågrodor hoppar omkring – men det är kärrigt där, så det kanske var grodor där.
Jag ställer mig dock lite tveksam till förklaringen. Efter att ha gått igenom många äldre lantmäterihandlingar i området har jag sett många grodor. Det verkar snarare handla om en beteckning på små åkrar, ännu mindre än vretar, och de förekommer främst under 1700-talet. I vårt dialektordsregister (som tyvärr inte finns tillgängligt digitalt) finns grod och groda som beteckning för ‘sumpig åker eller äng‘ och ‘ängsmark i allmänhet på odlat område‘ belagda från Uppland. Tolkningen som informanten har gjort är ett typiskt exempel på folketymologi. Den uppländska betydelsen ‘sumpig åker eller äng‘ för groda har gått förlorad före tiden för uppteckningen, däremot är den allmänna betydelsen hos groda ‘groddjur‘ levande hos namnbrukarna. De har därför omtolkat namnet med den senare betydelsen och kan också hitta skäl till att åkrarna bär namnet Grodorna, trots att det ursprungligen inte var den betydelse namngivarna hade i åtanke.
När vi skuttar runt i ring och sjunger om de små grodorna tror jag dock inte att det är de uppländska grodorna vi tänker på.
