Svenskan i EU – Målgruppsanpassning is the way to go
”Var sjutton är tolken? Jag vägrar prata engelska med den litauiska EU-parlamentarikern. Vi får vänta en timme om det behövs, jag har inget bättre för mig.”
…dessa ord har nog ingen svensk EU-parlamentariker yttrat de senaste åren. Två enkätundersökningar om användningen av svenska i EU-parlamentet tyder på att svenskans status i EU på många sätt är god, men engelska är ändå det dominerande arbetsspråket.
Skapad på canva.com.
Den 9 juni smäller det – det är dags för svenskarna att rösta i EU-valet. Men svenskarna är inte ensamma om detta, förstås: mellan den 6 och 9 juni ska medborgarna i EU:s samtliga 27 medlemsländer, från Cypern i öster till Irland i väster, traska till valurnorna. I alla dessa medlemsländer finns en kulturell och språklig mångfald som EU enligt sina grundprinciper ska värna om. Tack vare detta har EU hela 24 officiella språk, varav ett är svenska. Detta innebär bland annat att Europeiska rådets och ministerrådets möten tolkas till svenska och att all EU-lagstiftning översätts till svenska. Dessutom innebär det att svenska ledamöter i EU-parlamentet har rätt att tala svenska i plenum – de sammanträden där samtliga EU-parlamentariker deltar och där det sker såväl lagstiftningsbeslut som debatter.
Rätten till svenska i EU är alltså stark, men hur ser det ut med skyldigheterna? I den svenska språklagens paragraf 13 står det att ”svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang” och att ”svenskans ställning som officiellt språk i Europeiska unionen ska värnas”. Budskapet är tydligt: svenskan ska användas i EU! I propositionen till språklagen är det dock först och främst de skriftliga översättningarna av olika EU-dokument till svenska som lyfts fram som betydelsefulla: befolkningen i Sverige ska kunna följa EU:s arbete på svenska den vägen. Men att de som representerar Sverige inom EU väljer att tala svenska så ofta som möjligt är naturligtvis också viktigt. På det stora hela är detta en språkpolitisk fråga som berör få personer direkt – men ändå en som är intressant att följa.
Isof undersöker svenskan i EU
Som en del av sin omvärldsbevakning och sitt uppdrag att följa upp språklagen skickade Isof ut en kort enkät via mejl till de 21¹ svenska EU-parlamentarikerna våren 2019, hösten 2020 och våren 2024. Enkäten innehöll frågor om språkanvändningen i EU, dvs. vilka språk de använde, om det var lätt att begära tolk, och hur de upplevde svenskans status i EU. Till enkäterna 2019 och 2020, som räknas som en undersökning, inkom svar från 13 olika parlamentariker. Till uppföljningen 2024 inkom svar från endast sju parlamentariker.
Med ett så litet underlag är det såklart vanskligt att dra några alltför säkra slutsatser, då svaren endast utgör en bråkdel av de erfarenheter som de svenska ledamöterna besitter. Men undersökningarna kan ändå ge en indikation om hur de språkliga vanorna för svenskar i EU-parlamentet ser ut.
¹ Fram till januari 2020 hade Sverige 20 mandat i EU-parlamentet, men efter Storbritanniens utträde ur EU i januari 2020 fick Sverige ytterligare ett mandat.
Svenskan dominerar i plenum
I plenum verkar svenskan vara stark. Precis som i den första undersökningen använde majoriteten av respondenterna i årets undersökning i första hand svenska i plenum, i andra hand engelska. Att en fråga var av vikt för en större svensk publik verkade öka tendensen att använda svenska i plenum. En av respondenterna skrev att hen använde svenska i plenum för att ”förhoppningsvis skapa förståelse för de många frågor som vi diskuterar och beslutar om i Europaparlamentet” och såg det som sin skyldighet att ”göra det jag kan för att minska avståndet mellan EU och svenska väljare”. Likaså fanns en tendens att tala engelska om frågan som diskuterades var av internationell karaktär. En annan respondent skrev att hen talade engelska och ibland franska när hen företrädde sin parlamentariska partigrupp som rapportör eller skuggrapportör, eller när det handlade om en fråga som rörde mänskliga rättigheter. Alltså verkar språkvalet i plenum till stor del handla om målgruppsanpassning – svenska för en svensk publik, engelska för det internationella.
Svenska med svenskar, English with the rest
I årets undersökning liksom undersökningen 2019/20 var svenska – föga förvånande – det dominerande arbetsspråket inom de svenska kanslierna, dvs. i kontakter med svenska ledamöter och kollegor, svensktalande journalister och andra representanter. Utanför kansliet användes dock engelska, och i vissa fall franska eller tyska, i nästan allt annat arbete såsom i förhandlingar och i utskottsmöten. På frågan om arbetsspråk nämnde endast en av respondenterna att hen använde tolk ”när den finns på plats, kring särskilt tekniska frågor” men att hen alltid är ”förberedd på att ta arbetet på engelska”. Svaren tyder alltså på att engelska i de flesta fall är det givna språkvalet för svenska EU-parlamentariker utanför plenum och kansli. En respondent svarade även att hen tyckte att det ”så klart varit enklare om alla hade kunnat lite grundläggande engelska, vid personliga möten inte minst, annars inget problem då vi ju har tolkhjälpen”. Detta talar för en positiv syn på tolkhjälp, men även en önskan att engelska ska vara det gemensamma arbetsspråket.
Tolkning – en underutnyttjad resurs
På frågan om huruvida det var lätt att begära tolk var det vanligaste svaret i såväl 2024 års undersökning som den tidigare undersökningen något i stil med ”jo det tror jag att det är, men jag brukar aldrig göra det”. Tolk bokas automatiskt till plenum och större möten, men utanför dessa tillfällen verkade det alltså vara ovanligt att tolk begärdes. En av respondenterna skrev specifikt att hen helst inte ville gå via tolkar under förhandlingar och liknande, vilket indikerar att hen upplevde att tolkning påverkade förhandlingsprocessen negativt. En respondent berättade även att ”våra kollegor på sekretariaten påminner oss ofta om att begära tolk om vi behöver det”, vilket tyder på att tolkbeställning inte är en självklarhet bland ledamöterna. Det verkar alltså ligga närmre till hands att tala engelska än att begära tolk.
”En fantastiskt viktig service”
Men även om tolkar sällan bokas av ledamöterna verkar de mycket uppskattade. Två av respondenterna 2024 lyfte rätten till tolk som mycket viktig eftersom den ”gör parlamentets arbete och beslut tillgängligt för fler”, och en av dem beskrev tolkning som ”en fantastiskt viktig service”. Samma respondent lyfte även ett önskemål om att rätten till syntolk och teckentolk borde stärkas inom EU, både för svenska och för övriga officiella språk. En respondent poängterade även att tolkning gör det ”lättare att koncentrera sig och bidrar till att öka förståelsen jämfört med om jag ska lyssna på engelsk tolkning i flera timmar t.ex.”, och två respondenter skrev om behovet av att få fler dokument översatta till svenska. Alltså framkommer ett fortsatt behov av tolk- och översättningsservice för svenska EU-parlamentariker, även för de med goda engelskkunskaper.
En respondent från 2019/20 skrev att hen höll hårt i sin rätt till tolk, och att det har varit svårt att få tolk på tjänsteresor, konferenser och liknande eftersom ”de tycker att vi svenskar är så bra på engelska så vi är inte prioriterade!” Hen skrev att ”för mig har tolkningen varit det viktigaste arbetsverktyget jag har haft”, och att ”i EU-sammanhang tycker jag att det ska vara lika för alla, att alla språk är lika mycket värda. Tyvärr är det inte så”. Här framträder en bild av tolkarnas viktiga roll i EU-arbetet, och att EU:s princip om främjad flerspråkighet kanske inte alltid följs i praktiken.
Ett praktiskt språkval
Svenskar verkar alltså anses ha goda engelskkunskaper, både av andra och av svenskarna själva. Att kunna tala god engelska värderas högt och det är tydligt att språket har hög status, även om en respondent såg en antydan till att franskan möjligtvis fått en starkare ställning sedan Brexit ². Engelskans prestige är dock troligtvis endast en av anledningarna till språkets dominans. I det dagliga arbetet med möten mellan delegater, intresseorganisationer och annan EU-personal verkar det helt enkelt handla om att det är mer praktiskt att använda ett gemensamt språk, i det här fallet engelska eller franska, än att ständigt begära tolk.
² Storbritanniens utträde ur EU, ”Brexit”, ägde rum vid midnatt mellan 31 januari och 1 februari 2020.
Svenskan stark i EU – men engelskan är starkare
Om resultaten från de två olika enkäterna reflekterar någon förändring över tid i svenskans status är mycket svårt att säga på grund av det blygsamma underlaget. Bland respondenterna 2019/20 gick åsikterna isär: vissa menade att det inte skett någon förändring, andra menade att engelskans status ökat på bekostnad av svenskans. 2024 tyckte vissa att det inte skett någon förändring, och en respondent trodde att användningen av svenska möjligtvis ökat i plenum.
Sammanfattningsvis kan vi dock konstatera att svenskan trots allt verkar ha en god status i EU – parlamentarikerna värnar om den då den används i plenum och kansli, och stora möten tolkas. Men praktiska begränsningar och målgruppsanpassning medför att användning av engelska i de flesta fall går före att beställa tolk. Den praktiska verkligheten gör därmed engelska till det givna, gemensamma arbetsspråket för svenska EU-parlamentariker utanför plenum och kansli.
Glöm inte tolkarna!
Oavsett engelskkunskaper skulle nog ändå de flesta hålla med om att det är en lättnad att få uttrycka sig på och lyssna till sitt starkaste språk. Som slutkläm vill jag därför ge en ödmjuk uppmaning till parlamentarikerna: fortsätt så, men glöm inte tolkarna!
