Upptäck apan på basketplanen – träna om hjärnan i semestersamtalen

Du kanske har sett Youtube-klippet där spelare från två basketlag trixar med bollen och du som tittare uppmanas att räkna antal passningar från det ena laget? Det visar sig att många av oss är så koncentrerade på räknandet att vi helt missar att en person i apdräkt rör sig mitt bland spelarna. Experimentet säger någonting om vår perception: den kan vara selektiv. Detsamma gäller hörseln. Det går alltså inte alltid att lita på våra sinnesorgan. Hjärnan tar ständigt genvägar för att spara energi, som att bara se eller höra det vi förväntar oss se eller höra. Men tankefelen går att upptäcka och motverka. Det kan vi ha nytta av i vardagliga samtal. Där hittar våra hjärnor nämligen ofta på saker om folk utifrån deras accenter*, deras sätt att prata.

Språkrådets rapport ”Uppfattningar och uppskattningar av ’svenska med något utländskt’ Länk till annan webbplats.” har fått en hel del uppmärksamhet sedan den släpptes i våras. Rapporten visar bland annat att människor drar slutsatser om andra baserat på hur de låter. Det verkar kanske som en oskyldig genväg som hjärnan tar: man hör någon med finsk brytning och antar att personen har rötter i vårt grannland, vad är problemet med det?

Vi människor sorterar, kategoriserar och förenklar ju hela tiden. Det är strategier som fyller ett allmänmänskligt behov: att förstå vår omvärld. Och det sker blixtsnabbt. Forskning har visat att vi på mindre än en sekund kan avgöra om någon är modersmålstalare eller om hen har en brytning, till och med i baklängesuppspelat tal!

Men det stannar inte vid det. Vi drar också slutsatser om andra människors personliga egenskaper och kompetens utifrån hur de låter, ofta helt omedvetet. Intresset för Språkrådets rapport har rört att sådana föreställningar inte är slumpmässiga utan kan knytas till en tydlig hierarki där vissa accenter har högre status än andra.

Våra hjärnors genvägar speglar gruppers status i samhället

Sveriges radio finska har till exempel glatts åt att en finsk accent placerades bland de tre högst rankade av tio när deltagarna i studien fick lyssna på ett röstprov och ange hur välutbildad, förtroendeingivande och vänlig (bland andra egenskaper) de uppfattade talaren som. Radio Sweden tog upp den engelska accentens topplacering. Sveriges radios somaliska och arabiska redaktioner lyfte däremot de negativa associationer som lyssnarna hade kring dessa accenter.

Rankningen mellan de olika accenterna speglar i det stora hela den språkliga hierarki som råder i Sverige idag. Nyhetsinslaget från den finska redaktionen tog också upp att studiens resultat tyder på en positiv förändring från 1970- och 80-talen då finsk accent generellt hade låg status i Sverige, precis som gruppen hade låg socioekonomisk status. Språkattityder är alltså inte statiska.

Vi riskerar att begränsa andra genom våra antaganden

Det är inte något typiskt ”svenskt” att göra olika bedömningar av accenter och dra slutsatser om talarna ifråga. Flera brittiska forskningsstudier visar hur britters hjärnor tar genvägar för att tolka olika sätt att prata engelska och till exempel ger det som kallas the Queen’s English olika fördelar. Och det finns många liknande studier, från olika delar av världen.

Sortering och kategorisering är som sagt allmänmänskligt, vi klarar oss inte utan det. Det som däremot är problematiskt är om våra automatiska reaktioner och de blixtsnabba slutsatser vi drar om andra människors personlighet och kompetens begränsar deras möjligheter. Till exempel deras möjligheter att delta i en social gemenskap, utbilda sig och arbeta, eller vara aktiv i samhället – det språklagen menar är del av språks grundläggande betydelse.

De personliga berättelserna från ett tjugotal andraspråkstalare som tas upp i Språkrådets rapport visar att personer med lågstatus-accenter inte sällan råkar ut för såna reaktioner från andra. Det kan vara en rekryterare som avråder från att söka ett visst jobb fast personen sedan klarar av liknande arbetsuppgifter med bravur, eller en kollega som hånar personens uttal fast andra förstår hen väl.

Och upprepade brittiska och amerikanska studier visar liknande resultat, till exempel att exakt samma svar i en jobbintervju bedöms som olika bra beroende på den sökandes accent. Svaret från den som talar med ett infött standarduttal uppfattas som nyanserat och komplett, medan ordagrant samma svar från den som har en brytning (eller ett dialektalt uttal) inte bedöms ha samma kvalitet.

Inte nog med att vi kan missa sånt som finns – som apor på basketplanen – vi kan också höra sånt som inte finns utifrån olika syn- eller hörselintryck. Vi tycker oss till exempel höra grammatiska fel som inte finns när vi hör en brytning, och vi hör en brytning som inte finns när vi får se en bild på en person som vi förknippar med den brytningen. Det är förstås problematiskt. Och orättvist, eller hur? Vilken tur då att vi inte är utelämnade åt våra automatiska, inlärda genvägar!

Säg apa – se apa! – och trampa upp nya stigar

Enklast är, som de som lagt upp basketklippet på Youtube Länk till annan webbplats., att bara säga ”det finns en apa på planen”. Genast vill vi göra om experimentet och göra rätt – och vi ser apan! Motsvarande strategi för språkattityder har föreslagits av forskarna i det brittiska projektet Accent Bias Britain. De visar att effekten av våra blixtsnabba, automatiska reflexer kraftigt minskar när man medvetet vill kompensera för sina förutfattade meningar (så kallad MCPR). Projektgruppen har utvecklat speciella träningsprogram för det, som presenteras på projektets hemsida (accentbiasbritain.org).

Ett annat alternativ är att bara göra! Språkrådets studie, liksom en rad internationella studier, visar nämligen att ju oftare vi människor hör olika accenter, ju bättre förstår vi dem och ju mer positivt ser vi på olika sätt att prata. Sådana resultat stämmer också med beteendevetenskapliga studier som visar att ändrat beteende ofta kommer före förändrade attityder. Att våga ställa några extra frågor eller orka sakta ner och ”marinera” lite längre i accentrika samtal – på bussen, med grannen, bland klassföräldrarna – hjälper alltså hjärnan att trampa upp nya genvägar.

Se där ett bra tips för semestern, när vi kanske har lite mer tid eller är omgivna av nya dialekter och brytningar. Hyvää holiday!

*accent är ett samlingsnamn för uttalsvarianter av ett språk, oavsett om man menar regionala dialekter, sociolekter, eller brytning på andra språk.

/Ellen Bijvoet & Pernilla Johansson