Unga språkbärare berättade om ökande intresse för sitt språk

Språkcentrum meänkieli bjöd den 23 april 2024 in till en webbföreläsning på temat ”Hur når vi unga språkbärare?” med efterföljande panelsamtal. Ett 50-tal åhörare deltog.

Sändningen inleddes med en föreläsning av Constanze Ackermann-Boström, universitetslektor i didaktik med inriktning mot flerspråkighet. Rubriken på föreläsningen var ”Ei se kannatte, eller?!? Språklig revitalisering och unga meänkielibärare”. Frågor som lyftes i presentationen var bland andra varför meänkieli är ett hotat språk idag samtrevitalisering som motpol till assimilationspolitiken. Vidare diskuterades unga språkbärare idag utifrån perspektivet utmaningar samt vägar framåt.

• Ni kan se presentationsbilderna här Pdf, 246.4 kB. (länk till PDF).

Undervisning på plats ökar intresset

I det efterföljande panelsamtalet deltog Constanze Ackermann-Boström, Ida Jatko, lärare i meänkieli i Pajala kommun samt två av hennes elever i årskurs 9, Iselin Funck och Elsa Pekkari, som läser meänkieli som språkval. Göran Lahti, Språkcentrum meänkieli, modererade samtalet.

Ida Jatko berättade att på knappt två år har antalet elever som studerar meänkieli i högstadiet i Pajala ökat från 7 till 34. Nyckeln till framgången tror Jatko att det är främst för att undervisningen sker fysiskt på plats istället för via en skärm. Eleverna blir då mer engagerade och känner att stödet finns närmare. Även eleverna intygade att de hellre vill ha undervisning på plats istället för på distans via en skärm.

Varierande undervisning

Då det är brist på lärare i meänkieli sker ändå undervisningen oftast på distans. Ida Jatkos tips på hur man kan arbeta som lärare för att hålla undervisningen intressant och lustfylld var att försöka – trots att tillgången till läromedel är ytterst begränsad – variera undervisningen så att det stimulerar eleverna att vilja lära sig mer hela tiden. Även lärmiljön är viktig då klassrumsväggarna bär olika planscher med bilder och ord på meänkieli – både material som Pajala kommun tagit fram och elevernas egna alster.

Eleverna bekräftade att deras lektioner på meänkieli är väldigt varierande vilket gör det extra roligt. På lektionerna varvas det med att skriva, läsa, lyssna på musik, baka/laga mat på meänkieli, pyssla, göra studiebesök m.m.

Vill kunna kommunicera med äldre

Eleverna fick frågan om vad meänkieli betyder för dem och beskrev det viktigaste för dem är att kunna kommunicera med familj och släkt. Elsa Pekkari tillade att det är kul att kunna delta i samtal under exempelvis älgjakten där många av jägarna pratar just meänkieli. Även i samband med matlagning, trädgårdsarbete, handarbete och andra sysslor kan ord och fraser på meänkieli komma till användning.

Iselin Funck konstaterade dock att de inte pratar så mycket meänkieli med kompisarna, utan mest i familjen och äldre släktingar.

Synliggörande viktigt

Båda eleverna är intresserade av att fortsätta läsa meänkieli på gymnasiet, om möjlighet finns. De lyfte vikten av kunskap och synliggörande av själva minoriteten som avgörande faktorer för att unga ska upptäcka sitt ursprung och bli intresserade av meänkieli.

Språkcentrum Romska har inrättat ett ungdomsråd bestående av unga romska språkbärare. En av dem är åhöraren Richardo Blomerus som fick frågan hur intresset för romska ser ut bland unga romer. Han menar att intresset för språket är väldigt stort, men att statusen och synliggörandet av språket behöver lyftas ännu mer i majoritetssamhället så att fler vill och vågar ta tillbaka sitt språk.

Constanze Ackermann-Boström kommenterade paneldeltagarnas diskussioner med att det är otroligt roligt att se hur intresset för meänkieli växer bland unga och att fler börjar läsa språket i skolan. Samtidigt lyfter dock ungdomarna enligt henne ett viktigt perspektiv, nämligen att de inte kan bära ansvaret för språkets fortlevnad själva utan det krävs ett generationsövergripande engagemang, till exempel att äldre språkbärare vågar använda språket med unga och i olika sammanhang och att meänkieli hörs och syns på alla möjliga offentliga platsen. Sedan behöver också språket blir mer synligt i majoritetssamhället för att öka kunskap och status vilket är tyvärr en långsam process.

Intresserade åhörare

Under en avslutande frågestund som leddes av Evelina Estola, Språkcentrum meänkieli, tillfrågades eleverna bland annat om vad de har fått och får för reaktioner på att de läser meänkieli. Både Iselin Funck och Elsa Pekkari menar de att de enbart fått positiva reaktioner och att de inte har upplevt vare sig språkskam eller drabbats av språkpoliser.

Eleverna fick också frågan om de skulle vara intresserade att göra prao vid arbetsplatser med koppling till meänkieli. Båda svarade att de är positiva till prao, om möjlighet finns. Vidare undrade åhörare om de och andra unga skulle vara intresserade av språkbad/språkdusch, dvs. att under roliga och lättsamma former exempelvis meka med EPA, baka pizza, åka slalom, rida på meänkieli. Även där var svaret positivt.

De engagerade åhörarna delade även med sig av sina tips och erfarenheter. Ida Jatko fick exempelvis ett tips om hon tagit kontakt med det lokala biblioteket i undervisningen.

En åhörares kommentar avslutningsvis sammanfattar den gemensamma diskussionen
”För att lära sig ett språk så behövs aktiviteter och tillfällen där språket används så att en känsla av samhörighet kan uppstå. Det är en hisnande känsla i sig att kunna förstå och göra sig förstådd på ett annat språk. När det gäller exempelvis meänkieli så blir man del av sin kultur genom att få uttrycka sig och lyssna till sitt språk.”

Arrangör: Språkcentrum meänkieli