kolinlagring

MER OM BEGREPPET KOLINLAGRING:
Kolinlagring genom fotosyntes sker i växtlighet och mark både på land och i vatten. Kolet lagras exempelvis in i jordbruksmark, skog och ekosystem i kustmiljöer. Kolinlagring genom fotosyntes kan förstärkas genom mänskliga aktiviteter, som att återställa våtmarker eller använda kolinlagrande jordbruksmetoder.

Vid kolinlagring genom vittring tas koldioxid upp när berg och jord sönderdelas eller omvandlas. Denna geologiska process är mycket långsam och svår för människan att påverka.

När man särskilt avser upptag av koldioxid i mark används ofta uttrycket kolinlagring i mark (eng: soil carbon sequestration eller carbon sequestration in soils). Särskilt inom EU:s lagstiftningsarbete används uttrycket kolinlagring i skog och mark eftersom den kolinlagring som sker i skog bedöms vara viktig för att klara klimatmålen.

Även om uttrycket ”koldioxidinlagring” ibland används för denna process, är kolinlagring tydligare eftersom det är kol som lagras.

Kolinlagring avser naturligt upptag av koldioxid och ska inte förväxlas med koldioxidborttagning, som syftar på mänskliga åtgärder för att öka upptag av koldioxid. Termen ska inte heller förväxlas med uttrycket ”kollagring” som används oprecist: I vissa sammanhang används uttrycket för den naturliga processen kolinlagring som beskrivs i denna post, men ibland används det för den industriella processen avskiljning och lagring av koldioxid (CCS).

Ibland används koldioxidbindning synonymt med kolinlagring, särskilt i finlandssvensk kontext. I sverigesvensk kontext avses oftast med koldioxidbindning en specifik delprocess som ingår i fotosyntesen. Använd därför termen kolinlagring när det är relevant att vara precis och när det som avses är processen som beskrivs i denna post.

SENAST REVIDERAD: 2024-06-11