Jag likar dig
Om du skulle höra någon säga ”Jag likar dig” med kärleksfull röst, kanske du skulle tolka det som en ny direktöversättning från engelskans like ’tycka om’. Det skulle det naturligtvis kunna vara, vi lånar ju friskt från engelskan! Men det skulle också kunna vara äldre svensk dialekt ...
Gammalt arvord
Vi hittar faktiskt verbet lika med betydelsen ’tycka om’, ’behaga’, ’tilltala’ i såväl Svenska Akademiens ordlista (SAOL) som Svensk ordbok (SO) och Svenska Akademiens ordbok (SAOB). I de båda förstnämnda står betydelsen som provinsiell, dialektal eller ålderdomlig. I SAOB (från 1940) står det ”numera blott i vissa trakter”, vilket ju tyder på att ordet tidigare varit ett allmänspråkligt ord i svenskan, även om det alltså numera verkar vara ganska länge sedan.
Lika är ett gammalt fornsvenskt verb som också har motsvarigheter i övriga germanska språk, bland annat i danskan som lige och i engelskan som like. Enligt SAOB är det en avledning av adjektivet lik med den ursprungliga betydelsen ’med samma utseende som’. Detta är i sin tur bildat till substantivet lik ’skepnad, utseende’, som kommer av ett indoeuropeiskt lig- med betydelsen ’bilda, forma’. Lika är alltså ett riktigt gammalt arvord! Svenskan är ju en del av den nordiska språkfamiljen, en underfamilj till de germanska språken, vilka i sin tur är en underfamilj till de indoeuropeiska språken.
Spridning och uttal
I Isofs dialektordsamlingar kan vi se att verbet lika funnits utspritt i dialekter över hela vårt land. Det är också vad vi förväntar oss av ett gammalt arvord. I sydsvenska dialekter hittar vi bland annat uttalen leika, liga och lia. Några exempel från våra samlingar är: hövöat leikate deu att i Amerka? ’hur tyckte du om det i Amerika?’ (Blekinge), jag ligar-en inte ’jag tycker inte om honom’ (Halland) och dä ligade han ’det tyckte han om’ (Skåne).
Längre norrut i landet uttalas lika alltid med k, exempelvis som lika, likä, like, lik, liik (dubbelteckningen av i som ii innebär så kallad tvåtoppig accent där i:et uttalas dubbelt och alltså betonas två gånger). Några språkprov ur vårt dialektarkiv är:
- je likar it-n der ’jag tycker inte om den där/honom’ (Dalarna)
- jä lik it havergrynsgröt ’jag tycker inte om havregrynsgröt’ (Härjedalen)
- husbonn kunn int like i dännä öpptögan ’husbonden tyckte inte om de där upptågen’ (Medelpad)
- ja like iint de där farent från gål te gål ’jag tycker inte om det där farandet från gård till gård’ (Öland).
Opersonlig och reflexiv konstruktion
Den opersonliga konstruktionen, det vill säga det likar mig med betydelsen ’det behagar mig’ är också vanligt förekommande i våra dialekter. Några exempel ur våra samlingar är:
- dä likar honom väl ’det behagar honom’ (Småland)
- dä likar mek inte ’det behagar mig inte’ (Västergötland)
- ja vill inte ha-t, de like mä iint ’jag vill inte ha det, det behagar mig inte/jag tycker inte om det’ (Öland).
Det här opersonliga användandet har också fått lite olika specialbetydelser, som exempelvis när det gäller mat och dryck:
- det lika honom ingenting ’han har ingen aptit’ (Småland),
- dä lika ma iint ’det smakar mig inte’ (Småland),
- de leike ma ente ’jag mår inte väl av det (=kaffet), det bekommer mig inte väl’ (Blekinge).
Vi hittar också en reflexiv användning av lika i dialekterna, som i följande exempel:
- hössen likar du dej där? ’hur trivs du där?’ (Dalsland)
- hänj likä sä int ô fo hemat ’han trivdes inte och for hemåt’ (Härjedalen).
Fler dialektord med (skenbar) engelsk koppling
Vi har skrivit om fler dialektord som antingen har eller felaktigt kan antas ha anknytning till engelskan.
%20Lovisa%20Alvt%C3%B6rn_webb2_fotograf-joachim-bago.jpg)