En mycket waker wisa (Ak ädlaste dygd)
Ak ädlaste dygd
Som är uppå frihete ns
grunnstenar bygd när
andra Sig ängsla och
qwälga Sitt Sin Så lef-
wer jag nögder j enslighet
min Siälf Nytiga
friheten wad lykan Slor till
gå huru thät will _ _
jumfrun.
<struket>Ak eij jntet Så du
är dåk en Sammer När
wij äre twå wij mötas j
g[l]ädie(?) Så ute Som in
då du är enSammen med
utmagrad kind du
Somnar du waknar j
Sorg och j pust thäd är
jngen lust </struket>_ _ _
Ak uslaste Narr
Som Söker Gullblommor
män wälger dåck starr
du Säger din enslighet
är en stor Ro män wlle
dåk gärna bland sys-
Systrarna bo när andra
Sig para och war tager Sin
war har du då din _
Eremiten
Hwar har jag då min
min frihet är större än
juflighet din jag är
min Siälf Egen då du
är en träl jag lefwer j
Glädie då Sorgen dig qwät
och omSider störtar j äng-
slighets graf thät wet
jag eij af _ _ _ _
jumfrun
Ak Neij jntet Så
du är dåk enSammen
när wij äre twå wij mötas
i gladie Så ute Som jn
då du är enSammer mäd
utmagrad kind du Som-
nar du waknar j sorg och
i pust dät är jngen lust _
Eremiten
När Solen går fram med
prydande strålar och lysande
flam då Samla Sig mån-
ga Små foglar j ihop Som
swara war andra mäd
jufligit Rop mig wäcker
af Sömnen et gärttroligt
tal så stills mitt qwal
Sän går jag Min gång
mitt nöge jag hafwer j bön
och j Sång the söta skogs-
frukter till födan jag tar
thät Swalkande watnet
för jntet jag har the
många skogsjuren mäd
ungarna Små tillhanda
mig gå. _ _ _ _ _
Si så är jag wan
att gämt hålla wägen på
frihetens ban där jngen
mig möter med trug
äller hot eij Hustrun
hon faller mit sinne e-
mot När andra är bund-
na och måste stå bij si då
är jag frij __ jumfrun __
Här är ju fritt wal af jum-
frur här finnas till tusände
-- tal om fäm: äro onda
dän 6te: dåck god Så kom
du då småningom pröwa
täs mod bland annat så
äfter hwem dig likar mäst
så står du dig bäst _ _
Eremiten
Hwem är som eij wet
att hustrun och barnen
de göra förträt än gråter
thän ena thän andra
han ler än fattas här
något än fattas här
mer fast de et år sit-
ta j Ro och j frid och
nytia sin tid
jumfrun
Om Någon han fråga
om någon kan lefwa mäd
nögge förnögd wist lefwer
dän nögder Som hafwer
en wän wars endaste nög-
ge ger fängnad jngän mäd
täck liufwa miner och fag-
ger gestalt ger hugnad
till allt _ _ _ _
Täs gärtan är et
Som alt ting gör liuflit
män jngen ting ledt j
medgång en fängnad j
motgång en stöd en
lust och en glädie j
blekast död När far --
will som Mor och Mor
will Som Far ak ---
Såtaste par _ _
Om visan
Det här tycks vara en dialog mellan eremiten och jungfrun.
Fakta
Kategori: Kärleksvisa
Sida i den digitaliserade visboken: 23–25
Samling: Botwid Persons visbok
Arkiv: Göteborg
Accessionsnummer: DAG tb00027
Transkriberat av: Torbjörn Axelson