En wacker wisa (Med ängslan och Smärta min sötaste wän)
Med ängslan och Smärta
min sötaste wän när får jag
nu tala med dig när får
jag nu skoda ditt ansigt jän
när du Så bortreser jfrån
mig mäd ängSlan jag äter
mit bröd med ängslan jntill
min död --- nar du jgen
kommer Så är jag bortdöd_
Du blif kunde j stilhet min
Sötaste wän lätt jngen bedra-
ga ditt Sin Så will jag thet
Samma för Säkra jgän att
du blir aldra kiärasten min
upriktit jag alska will dig
Så länge gud unnar mig lif
bå taper och trogen j frid
och j krig---
Nu lätt os tro lofwas med
gärta och mun och gifwa warand-
dra sin hand warandra att
att alska war tid och war stund
och knyta S tiärlighet band
och Swäriga wid lif och wid död
du ar och skall blifwa min
Mö war ute du är uppa
land häller siö---
Här har du till lika mit
gerta och mun som jag nu
fram räker åt dig män om
du mig swiker jag kommer
jgen då månde thät kosta
ditt lif dät första Som
jag tog af dig war handen
Som du gaf åt mig warutij
du har Swurit mäd ära
och lif ---
Nu hörer jag Pipor och Trum-
mornas skräll nu må jag bort
skiljas från dig ak sötaste
ängäl far tusen gång wäl
gif jntet ont Röre må dig
jag wäntar på årder och bud
att fölga mäd musiken
ut mäd wärge mäd Bösse mäd
kulor och krut---
Wij losse wår ankar wij hiss nu
Säg wij losse Som wind månde
gå wår styrman han lossar
som aldrig Slor felt till
holsten Så månde wij gå
wij wore där j fäm års
tid wår Konung wij
kiänte med flit wart
land att bewara för fiendens
krig---
J holsten där lefwde wij
ärligen wid Plassen där
wänte wij få os läre äxCere
och lage os till wår fiende
Slo wille wij män gud gaf
os tidningar så wij orbof från
holsten månd få wår styrman
han lossar till Norje att gå
du är och skall blifwa min
mö warute? du är uppå
land häller Siö---
Män när jag kom till Nor-
je jag tidningar feck min
kiäreste trolofwad war bråt
jag wart då Så gjrig(?) j gärta
och Sin jag frukta Slät jntet et
ord män jag om mit orlof
då bad marskerade båd natt och
dag ty skils missan gorde mig
hastig och snar---
Ja starkt jag marskiärade
nappast kund gå dän tid de
för Prästen månd stå mit
garta och Sin war Så hårt be-
klämd därå Som gärnet be-
lägges med stål mitt gärta
och huwud war nu Snart
fädigt att brista i tu dät
kan tu betänka j gärta oh håg
Ja kom jag när de
för Prästen månd stå han
Sporde däm både därpå
på andra Spörg målet---
träde jag fram och trän-
gde mig millan däm twå
dän karlen jag snodde wäl
fast han stupa till jorden
mäd hast Så fek jag då
henne utij handen Så fast
Ja fek jag då hänne utij
handen Så Så blodet ge-
nom fingrarna Sprang
så fatar jag j wärgan och
fästet mäd och Sade därtill
min Resong min hand du
wet dän är min Godwilit du
gaf mig ju dän dät kan
du betänka j gerta och
Sin
Så pack dig på dören du
skamfulle gäst war före
wijll du sike dig här jne
eij du skall upfyllas mäd
myken last och skam än
få kiärasten din eij för
skall där Springa 3. lifw
för hänne för dig och för
mig men wem war or-
saken j Sådant et Krig
Fakta
Kategori: Kärleksvisa
Sida i den digitaliserade visboken: 7–10
Samling: Botwid Persons visbok
Arkiv: Göteborg
Accessionsnummer: DAG tb00027
Transkriberat av: Torbjörn Axelson