”När den ena av tanterna dött, började det spöka i huset”

Spöken

Vid Djurgården var ett gammalt hus som kallades Mamsellernas, emedan det ägdes av ett par gamla tanter, som aldrig varit gifta. När så den ena av tanterna dött, började det spöka i huset. En stuveriarbetare som bodde där, fick ofta vara i sitt arbete till sent på natten, då hustrun var ensam hemma. En kväll då hustrun stod vid spiseln i köket och kokade mat, kom hon att se mot fönstret och fick då där se ett hemskt ansikte titta in genom fönstret. Hon blev rädd, men ropade på en granne, samt öppnade dörren för att se vem det var, men då syntes där ingen utanför. Det var på vintern och det låg lite snö, men när man tittade efter i snön utanför fönstret syntes där inga fotspår i snön.

Familjen hade en liten flicka. En natt skrek flickan, varför hustrun steg upp och tände lampan för att ansa tösen. Men när hon väl fått lampan tänd, fick hon se en liten gråklädd kärring springa över golvet på alla fyra och försvinna i ett hörn. Hustrun blev rädd och kallade på sin man och talade om vad hon sett, men fast de sedan väl genomletade rummet, sågo de icke till det minsta spår efter kärringen. På morgonen vid 4-tiden blev hustrun svårt sjuk och började kräkas blod. Detta var för att hon talat om, vad hon sett, medsamma. Ser man någonting sådant, skall man icke tala om det strax, utan man skall sova först, så blir man icke sjuk efter man talat om det.

Ett fruntimmer, som hyrt sig ett rum i samma hus, kunde icke bo där länge, emedan det spökade i rummet varje natt.

Upptecknat av Oskar Landell år 1933 (Isof, IFGH 3119, s 7–8 Länk till annan webbplats.)