”Tvärtom skola de samfält bemöda sig om att sparka den bortgående i aktern”

Magi

1. Om en släkting eller en god vän skall bege sig av till något viktigt och avgörande prov e.d – tentamen, en svår skrivning, sökande av en plats – så skola de hemmavarande väl vakta sig för att önska honom lycka till. Tvärtom skola de samfält bemöda sig om att sparka den bortgående i aktern eller åtminstone sparka efter honom. Lyckönskningar bringa honom säkert otur. Men sparkningen medför lika säkert tur.
2. Ett annat sätt, som säkerligen är av yngre datum är det förut nämnda, men som medför samma verkan, är, att den eller de hemmavarande ”spotta i näven” på den bortgående eller åtminstone tillropa honom en energisk försäkran, att de göra det. Båda dessa sätt praktiseras än den dag, som i dag är allmänt i Göteborg.
3. Ett annat liknande sätt, varigenom de hemmavarande kunna bidraga till en lycklig utgång av ett prov e.d. är följande, som dock skiljer sig från de båda nu nämnda därigenom, att det är emra omfattande till tiden. Det aktiva åtgörandena kunna upprepas, hur många gånger som helst under det ”provet” pågår och sålunda tillföra den ”provande” ett ständigt ökat tillskott av tur och förmåga att fullgöra presentationerna i fråga. Det består däri, att den hemmavarande fattar med ena handen – likgiltigt vilken – om den andra handens tumme och fasthåller så en stund. Denna metod anses vara synnerligen kraftigt verkande, och det är inte sällsynt, att de bortgående tillropar sina vänner ett allvarsamt menat: Håll tummarna för mig!

Berättat år 1931 av Sunniva Kalén, född år 1915 i Fagered (Isof, IFGH 2441 Länk till annan webbplats.)