”Att vara söndagsbarn räknades ju alltid som särskilt lyckligt”

Jag har varit barnmorska här i Angered i 46 år. Jag var bara 22, när jag började, och så höll jag på tills för en 4-5 år sedan. Och under min långa tjänstgöring såg jag förstås många märkvärdigheter, de hade för sej. Det var på många ställen som de ville, att jag skulle ge barna ett par droppar blod ur navelsträngen, innan de hade badats. Det vill jag förstås aldrig vara med om, men jag såg nog ibland, att de gjorde det själva ändå. De tog navelsträngen och stack in den i munnen på barnet, så det droppade litet i det. Då hade de för sej, att barna inte skulle få ont av engelska sjukan.

Likaså var det vanligt, att de ville att de första kläderna, man tog på barnet, skulle vara något gammalt och dåligt, som de sen kunde bränna upp. Det skulle visst också ta bort ont och sjukdomar och så.

Det vattnet som barnet hade badats i strax det var fött ville alltid kvinnorna ta vara på. De doppade en lapp i det och torkade sej i ansiktet med den. Det var för att grimmorna de hade i ansiktet skulle gå bort. Det var så naturligt, att de blev så där grimmiga av havandeskapet, och det gick ju alltid bort av sej själv, när det hela var över, men de trodde, att det skulle gå fortare och bättre på det viset.

De sa också alltid, att om en kvinna som var med barn, såg ett lik, så skulle barnet få likfärg. Men jag har då själv haft 12 barn, och många lik har jag sett under den tiden jag själv varit i grossess, men mina barn är då så ljusa och rödlätta allihop, så det har då inte inverkat på dem. Men nog var det då många som varnade mej: ”Att du bara kan gå och vara så oförståndig”. Däremot hade de nog rätt, när de talade om faran av att vara med vid slakt, och höra grisens skrik och så, under de första månaderna. Det sas, att barnet fick fallandesjuka då.

Faddrar hade de ju oftast 4–5 förr i världen, och stora dopkalas med spel och dans var vanliga. Att vara söndagsbarn räknades ju alltid som särskilt lyckligt. Det var en fru här i Angered, som jag var hos en gång, som lärde mej en ramsa om det: ”Måndagsbarn har fagert skinn. Tisdagsbarn har älskligt sinn. Onsdagsbarn är fött till ve. Torsdagsbarn skall mycket se. Fredagsbarn är fött till kärlek och lycka. Lördagsbarn skall mödorna trycka. Söndagsbarn är fött att länge leva och njuta och sist berömligt sluta.”

Kyrktagas borde ju alla mödrar förr. Dessförinnan skulle man aldrig ens få gå ut. Då riskerade man att bli förhäxad på något vis.

När barna frågade var de kommit ifrån, så svarades mest, att man hittat dem. Jag hörde aldrig något annat prat om det.

Berättat år 1938 av Alma Andreasson, född år 1866 i Romelanda (Isof, IFGH 4178, s. 33–36 Länk till annan webbplats.)