”När man hade julkrona, hade man ingen julgran”

Julafton skulle det bredas halm på golvet. Man fick långhalm på herregården, till att breda på golvet. Man hade gjort en julkrona av vasspipor, som hängdes i taket julafton och fick hänga till Knut, då den togs ned och hängdes upp på vinden, där den sedan fick hänga till nästa jul. Det sattes små vaxstaplar i julkronan. Det skulle vara halm på golvet till Knut, då togs halmen ut. Nyårsafton bars in ny halm och breddes ovanpå den gamla halmen. När halmen togs ut, användes den att strö under kreaturen med. Man brukade leka i halmen och man gjorde även knutar av halm och slogs med. En lek som man brukade leka i julhalmen på golvet, kallades "smussla sko". De lekande satte sig på huk i en ring på golvet och togo en sko, som de sedan skulle låta gå runt, från den ene till den andre men de skulle ta den under knäna, så att den inte syntes och den som skulle leta upp den icke såg den. Den som skulle leta upp skon var inni ringen, fann han då skon, fick han intaga dens plats, hos vilken han funnit skon, medan den skulle inni ringen och försöka leta rätt på skon. Medan skon gick runt sjungs entonigt av de lekande, "smussla sko låt det gå," detta sjungs jämt medan skon gick runt. När man hade julkrona, hade man ingen julgran, men brukade istället ha ett ljus på bordet.

Berättat år 1932 av Augusta Jansson i Gamlestaden (Isof, IFGH 2993, s. 2–3 Länk till annan webbplats.)