”En specialitet på marknaden var Kungälvs pepparkakor”

Stadens marknader (ur frågelista M.161.)

Förr hade vi alltid marknad här i sta’n, Larsmässemarknad kallades den, det var någon gång i augusti. Marknaden höll på i flera da’r och första dagen var den mest intensiva handelsdagen. Marknaden var på nuvarande Drottningtorget. Där stog bönderna och sålde sina vävnader och vad de hade förfärdigat under året. På S:t Eriks torg stog pigor och drängar och bjöd ut sig, di stog där med sina betyg i händerna, det såg jag då. Så fråga’ bönderne: ”Hur gammal är du, får jag se på ditt prästbetyg!” Så var det prutning därvidlag också. Marknaden var fri, så att vem som helst fick stå där och sälja. Alla på landet som hade vävt eller gjort något sånt, så skulle di sälja på marknaden och få pengar. Riktigt långväga ifrån kom man inte till marknaden utan mest från Göteborgstrakten. Handlarna i sta’n skickade sina biträden till marknaden för att stå där och sälja vävnader och inbilla folk att de var ifrån Sjuhäradsbygden. På marknaden såldes förnämligast vävnader, duktyger, servetter, lakansväv o. d[y]l. En specialitet på marknaden var Kungälvs pepparkakor – oftast bakade i Göteborg –, en annan specialitet var marknadsdockorna, skurna i trä och målade i rött, grönt, gult. Det märktes nog i stan att det var marknad. Bönderna kom i stora hopar, satt på krogarna och söp. En del av stadspojkarna gav väl bönderna glåpord, men bönderna var kvicka i mun och kunde ge dom igen. Det hände allt, att det blev slagsmål mellan landspojkar och stadspojkar. Men det var en god polisuppsikt i sta’n då som nu, så det blev inget farligt av det. Men nog fick poliserna bura in en och annan om kvällen.

Berättat år 1941 av Svante Svensson, född år 1860 i Karl Johans församling, Göteborg (Isof, IFGH 4606, s 37–38 Länk till annan webbplats.)