”Om det behövdes eller inte så skulle det alltid prutas”

Stadens marknader (ur frågelista M.161.)

1. I staden hölls först två stora marknader; en i april (24 apr) som di kallte ”pigemarknad”, för då var pigor och drängar inne i stan och tog städsel, och en marknad i augusti (8, 9, 10 aug.) Larsmässomarknaden. Larsm. Marknaden var betydligt större än pigmarknaden. Den pågick i tre dar, första dagen kallte di ”marknansaftane”.

2. 3. Okänt av uppgivaren.

4. Marknaden hölls på stora Salutorget.

5. Några fasta bodar el. stånd fanns inte. Torgvarorna såldes direkt från långkärrorna, ”rånarna”, och leksakshandlare och andra hade ett bord och fyra stolpar med tältduk spänt över till tak.

7. 8. 9. Bönder som kom nära ifrån brukade resa hem igen varje kväll, men de mera långväga tog in hos släktingar och bekanta, och många fick bo hos hökare, som alltid hade särskilda rum el. kamrar för bönderna. Då fick di lite halm att ligga på och så ett hästetäcke att lägga över sig. Ngn servering där förekom inte.

10. Hästarna fick man ställa in där man bodde.

12. Det var ingen bestämd tid när marknaden skulle börja, utan så fort bönderna kommit till torget och spänt ifrån hästarna från rånarna kunde affärerna börja. Vid 8-tiden brukade de vara i full gång.

13. 14. På pigemarknader i april såldes mest läder och skinn. Torr fisk sålde di också då. På Larsmässemarknaden fanns allt vad man kunde tänka sig. Mest vävnader av alla slag, kostymer, borddukar, servetter. Mycket ull, ullgarn, strumpor, ylletröjor. Så fanns där husgerådssaker, lerkärl, och en massa leksaker, särskilt trädockor. Även guldsmedsvaror kunde man se där. Av matvaror såldes grönsaker, kål och rötter, där fanns gummor som sålde lax, och långa rader med gummor som sålde Kungälvs pepparkakor i sina kistor. Man sålde frukt, Larsmässepäron, ”stora som svanhalsar”, och vax, honung, stora karameller, pärlband, granna broscher, krimskrams och en del så’na ordningar. Vem som ville fick sälja på marknaden. Dom som sålde var mest bönder från trakten härikring och så möjligen ngn handlare från staden. Staborna som allmänt gick till marknaden, köpte tyg, ull och liknande, medan bönderna köpte leksaker, broderade nattkappor, karameller åt fästemöa o.s.v. Det hände också att fiskhandlare sökte sig till staden vid Larsmässomarknaden för att sälja fisk åt bönderna. Di hade torkad rocka, spillånga m. m. Så var det en hel del som gick ikring i raderna och bjöd ut psalmböcker och visböcker. Till bönderna. Det var alltid brukligt då, att när bönder förlovade sig skulle de ge fästemöa en halsduk, en psalmbok och så en stor grann karamell med ett hjäärta på och en vers. Dessa saker kunde de köpa på marknaden. – Visböckerna som man sålde innehöll ett par tre kärleksvisor t. ex. ”Amanda satt med en krans i håren, så änglablid som en ros om våren. – Stadens garn- och vävhandlare brukade köpa vävnader och så av bönderna på marknaden, men de väntade alltid till alldeles på slutet och köpte slumpen för billigt.

15. Alldeles bestämda platser var det inte, varken för handlare eller varuslag , men det var mest så att tyghandlarna stod i mitten på torget och kramhandlare och andra utefter sidorna.

16. Alla skulle gå till marknaden och handla. Där stog gummorna vid sina ”rånar” och sålde och rökte pipa. Så hade de alltid en bok där de slog upp och såg efter ”var alna kosta’”. Om det behövdes eller inte så skulle det alltid prutas. Så pågick kommersen till mörkrets inbrott.

17. Kreaturshandel förekom inte i samband med dessa stora marknader. Särskild kreatursmarknad hölls i staden en gång i månaden.

18. 19. Se föreg.!

20. Som bönner ä snåla så tog di mat mä sej. Di hade tinor med ost och smör, spekekorv och spekefläsk och det satt di och åt på lassena. En gumma kokte kaffe i två stora kittlar. Det gick hon omkring och sålde i raderna till bönderna för 3 skilling koppen. Så sålde di välling i stora bleckflaskor.

21. Några speciella nöjesetablissement på själva marknadsplatsen fanns inte. Men karusell och vaxkabinett o. dl. brukade finnas i stan på somrarna och dit gick bönderna. De kunde också helt enkelt gå ut i stan och gapa och titta på alltihop.

22. Någon sörskild polis vid marknaderna förekom inte. Bönderna söp, sjöng och skrålade, men det var inte farligt. Bönderna vågade knappast lämna sina kärror och korgar, för det var många som stal av dom. Särskilt vanligt var det med pojkar som stal frukt.

23. Det var ingen bestämd tid när marknaden skulle sluta, utan när bönderna hade blivit av med sina varor så for di hem.

24. 25. Inte känt av uppgivaren.

Berättat år 1941 av Amalia Knape, född år 1857 i Karl Johans församling, Göteborg (Isof, IFGH 4606, s 39–44 Länk till annan webbplats.)