”Snygghetsinrättningar fanns nere vid Vallgraven”

Marknader och Torghandel

På Vallgraven låg det alltid många skutor om sensommaren och hösten förr. Några var från Halland och var lastade med potatis, som vem som helst fick gå ombord och köpa. Andra skutor sålde päron. Så var det skutor med spillånga, de låg nedanför gamla Sahlgrenska sjukhuset.

En plåtslagare hade gjort sig en båt, som gick i Vallgraven. Han trampade den. Han gjorde den förste vattencykeln således. Det var när jag var 14 eller kanske 16 år.

Marknadsbodar med klaff och krokar fanns. I dem köpte man bleck, porslin, lerkärl, underkläder o.s.v. Sådana såg jag på flera torg, t.ex. på Salutorget bakom bazarerna. Ranängstorget fanns inte i min barndom. T.o.m. urmakare hade stånd där.

Ved köpte jag i hamnen. Där låg skutor från Vänern med björk, gran och fur. Man fick se upp med försäljaren, så att han inte satte famnen för gles; då fick man säja åt honom, att han skulle sätta bättre. Åkarna tog 1.25 för att köra hem en halv famn ved. Många sågade sin ved själva, t.o.m. fruntimmer; annars var det inte svårt att få karlar till att såga mot betalning.

Vid Södra vägen fanns det trädgårdsmästare i min barndom, som sålde morötter, rödbetor m.m. Kål köpte vi ofta av bönder. En eller annan på Burgårn (där B. är född) hade ett litet grönsaksland, men det var sådana, som flyttat in från landet. Vi odlade ingen potatis.

Möbler från Lindome stod snickarna på Järntorget och runt omkring i hela Pustervik och sålde. De var billiga. Stolar kunde man få för 25-30 öre stycket. När jag gifte mej 1871, var jag där och spekulera; jag köpte en byrå och en kommod där, men bord och stolar köpte jag på en auktion.

Danska träskor köpte vi av danskar på båtar i Vallgraven. De var svarta med fin facon; jag tror det var läderkappa i bak på dem.

Jag fick ett par träskor en gång, men jag ville inte ha dem. Jag åkte utför stampbron en gång det var is och vinter, och då spräckte jag den ena. Sen fick jag trätofflor och sen till slut stövlar.

Bönder stod på torget med mjölk i öppna byttor. De hade mått, och spekulanterna fick smaka. Bönder stod också med kött och fläsk på vagnar, högg till och vägde stycken på betsman.

Fisk köpte vi på båtarna eller på fiskeflôten i Vallgraven. Över Vallgraven gick en färja mittför där ”fiskekyrka” är nu. Det kostade ett öre att komma över med den.

Snygghetsinrättningar fanns nere vid Vallgraven. Där var en brits att sitta på; där kunde flera sitta intill varandra.

Fisk började en del dra ikring med och sälja på gårdarna på 1880-talet. Arbetare fiskare i älven om söndagarna.

Berättat år 1942 av Severin Börjesson, född år 1852 i Göteborg (Isof, IFGH 4650, s 45–47 Länk till annan webbplats.)