”De som inte hade råd att köra, hade inte annat än att bära”

Forna förhållanden

Den första vattenledningen i staden var lagd från Kallebäcks källa å Skår till. Vattnet leddes in till staden i borrade trädstammar. Vart och ett trärör var flera meter långt. Så mynnade detta vatten ut i vissa källor och vattenreservoarer. På Gustaf Adolfs torg fanns således en källa med Kallebäcksvatten och vid Domkyrkan en källa med samma slags vatten, så var det en källa mitt på Masthuggstorget. Vid dessa brunnar fick en hämta dricksvattnet. Endera fick man leja någon att köra hem vattnet, eller måste en bära. De som inte hade råd att köra, hade inte annat än att bära. I köken fanns på den tiden en tunna att förvara vattnet i. Det var det finaste vatten från Kallebäck. På 1880-talet anlades vattenverket vid Lärje.

I Trädgårdsföreningen fanns en källa med friskt vatten. Inträdet kostade 10 öre, men då fick en dricka så mycket vatten en ville ha. Den låg strax innanför porten vid gamla allén.

Den enda som har Kallebäcksvatten nu är Lyckholms bryggeri. Lyckholms bryggeri startades i början på 1880-talet.

Sen fick staden delsjövatten. Det kom i rör från Delsjön. Detta blev i början på 1870-talet. Sådant vatten används endast till dricksvatten. Vatten för tvätt av kläder eller sköljning av dem togs från kanalen eller älven. I Hamnkanalen låg gamla stora flottar. På dessa låg tvättgummorna och sköljde kläder.

Berättat 1942 av Carl Andersson, född 1863 i Göteborg (Isof, IFGH 4757 sid 5–6 Länk till annan webbplats.)