”Långfredag var det en stor folkvandring för att se emigranterna”

Sjöfart

Amerikabåtarna låg på redden vid gamla tullhuset. Emigranterna roddes dit ut i småbåtar. Det förekom så i mina pojkår. Efter Postgatan låg emigranthotellen. På hotell vid Sillgatan kunde 10–20 män och kvinnor ligga huller om buller mot en avgift av 50 öre för natten. Emigranterna fick vanligen gå här i Göteborg i 3-4 dagar och vänta. Det skulle ordnas med pass. Och vanligen ville de inte komma i sista stund. De ville ha god tid på sig.

Emigranterna fördes till Skeppsbrokajen som en boskap. Först gick emigrantagenten och därefter kom emigranterna bärande sitt bagage. Det var en sällsam och brokig skara. De hade kommit från alla landsändar. Och mest var det ungdom. – Alla voro dekorerade med blommor. Karlarna lade stora blommor i knapphålen och kanske även på mössan eller hatten. På vintern var det hemgjorda pappersblommor. Kvinnorna voro iklädda schaletter, eller så fanns det en smart handlare som brukade hålla sig framme och sälja hattar till dem. Han menade, att de skulle kläda sig i hatt, emedan ingen kvinna i U.S.A. gick i schalet. Bondflickorna hade inte så lätt att lägga av den invanda huvudduken, utan följden blev att man satte hattar på huvudduken. Så hade de handgjorda pappersblommor fastsatta på och vid hattkullen.

Ogifta kvinnor fick gå ombord först och därefter familjer och männen sist. Emigranterna fick hålla sig med bolster under resan på Nordsjön. Sådana köpte de här för en krona stycket. Resan över Nordsjön tog 3–4 dygn. Båtarna gick tisdag och fredag. På mellandäcket stuvades folk ihop alldeles som boskap. Somliga hade musikinstrument med sig. – Frälsningsarméns musikkår var med och spelade. De vände vid Klippan eller Elvsborgsfjorden.

Särskilt vid påsktiden bor det en många amerikafarare. Det kunde vara 2 000. Då tillsattes extra båtar. Långfredag var det en stor folkvandring för att se emigranterna. Många göteborgare följde sina nära och kära. Det var gråt och sorg. Somliga ville se på den stora strömmen, som skulle så långt ut i världen och somliga för att göra sig lustiga över olika situationer, som förekom. Och lika intressant var det att se, när de kom från U.S.A. Då voro de klädda i stora vida pälsar och kappa med skinnsidan utåt. Somliga brukade att ekipera om sig i Nordstan. De ville ha svenska kläder på sig. Men flertalet tyckte att de voro väldigt fina i sin amerikanska dräss.

Berättat år 1942 av Ludvig Olsson i Göteborg (IFGH 4779, s 36–38 Länk till annan webbplats.)