”Det var långt att gå och klockan 6 skulle arbetet börja”

Fru Larsson i Göteborg berättar om sin mammas uppväxt under andra halvan av 1800-talet.

Tjänstefolk

När min mamma var åtta år fick hon gå bort och hjälpa till i Myckleby prästgård (på Orust), för hennes far var torpare under prästgården. Hon skulle hålla sig med kost. Hon fick med sig en flaska med mjölk eller ”blana” (blanda – mjölk och vatten ihop) och litet bröd. Arbetet bestod då av att raka hö. Det var långt att gå och klockan 6 skulle arbetet börja.

Några år senare var hon med och arbetade, när de byggde kyrkan i Torp. Men hon gav sej härifrån till Göteborg när hon var mellan 14 och 15 år. Hon var först hos en fängelsedirektör – då bodde hon hos släktingar. Sedan kom hon som biträde i en affär på Torggatan, som höll öppet till klockan 10–11 på kvällarna. Var det litet att göra på kvällen, fick hon sätta sej i ett rum innanför och väva. Om hennes kvinnliga principal tyckte att hon inte slog tillräckligt ofta – hon var ju sömnig på kvällen – blåste hon upp en papperspåse, kom bakom tösen och slog påsen mot bommen på väven. Hon hade 2 kronor i veckan i lön, mat och rum på stället.

Sedan fick hon plats som syelev i Masthugget hos två sömmerskor som sydde för herrskaper i stan. Hon fick gå därifrån in till Gillblads vid Domkyrkan och köpa spetsar och alla andra tillbehör, gå hela den långa vägen in och tillbaka. Hon fick inte åka hästspårvagn. En dag när hon kom i dåliga skor till Gillblads och det var snöslask, sa herr Hagberg hos Gillblads: Har du inga galoscher? Nej, det hade hon inte haft råd att köpa sej. Då fick hon ett par till skänks av honom.

Mor var född 1860 och gifte sig 1889 eller 1890. Till en början fick hon bara ta ut tråckeltrådar, städa och uträtta ärenden hos sömmerskorna. Så fick hon ju gå och lämna klänningar till dem, de sydde åt, och då kunde det hända ibland att hon fick ända upp till 50 öre. Då brukade hon köpa sig en palt (paltbröd) – hon tyckte om palt.

Berättat av fru Larsson (Isof IFGH 6141)