- Startsida
- Lär dig mer
- Webbutställningar
- Göteborgsröster i arkivet
- Berättelser om Göteborg
- Berättelser 1960–1990
- Jubileumsminnen
- ”Berg- och dalbanan hade den starkaste dragningskraften på mig”
”Berg- och dalbanan hade den starkaste dragningskraften på mig”
Irma Eliasson berättar om sina minnen av Göteborgsutställningen år 1923.
Del av originaluppteckningen IFGH 6424.
Jubileumsminnen
Jubileumsutställningen 1923
Det jag bäst minns ifrån min barndom är Göteborgs Jubileumsutställning år 1923. Jag var då 12 år. Sommaren var regnig, men det hindrade inte oss barn att åka dit så ofta vi fick lov. Själv var jag med och sjöng under invigningsdagen ”Jubileumskantaten” och Vilhelm Stenhammar dirigerade. Jag minns, att den började: ”Med gyllne bilder av fornt och nytt, står festens sorlande tempel prytt. Fanfarer klingen …”.
På trappan upp till Minneshallen var en baldakin uppbyggd och där satt vårt kungahus med Gustav V. Särskilt minns jag prinsessan Astrid, (sedermera Belgiens drottning) klädd helt i vitt. Hon var mycket omtyckt redan på den tiden. Sångkören stod till vänster om den öppna platsen framför restaurangen. Det gick visst bra för oss, för när vi sjungit färdigt sa musikdirektör Stenhammar att han var så glad, att han skulle vilja ta oss ungar i famn allesamman. Och det var ju ett mycket gott betyg.
Sen kom turen till Lisebergs nöjesfält. Det byggdes upp för utställningen. Dit kom vi genom en gång, som var uppbyggd över Södra vägen. Där fanns små butiker och utställningslokaler på båda sidor. Jag glömmer aldrig ”Pommacs paviljong”. Där bjöds gratis Pommac. Vi gick dit med jämna mellanrum och fick ett glas. Flickorna kunde väl inte komma ihåg alla ansikten, så mycket folk som där var. På motsatta sidan hade en margarinfirma utställning. En ung, skön dam satt i fönstret och åt smörgås, naturligtvis strök hon utställarens margarin på brödet. Bland annat delades det ut kokböcker.
Berg- och dalbanan hade den starkaste dragningskraften på mig. Jag hissnade första gången jag åkte, men sedan var det bara roligt. Stackars pappa fick punga ut med mycket pengar den sommaren för vi var fyra syskon som skulle åka och var tur kostade 1 krona. Det var mycket pengar på den tiden. Men nog roade vi oss kungligt!
Berättat av Irma Eliasson i Göteborg (Isof IFGH 6424)