”Då var det fest i Göteborg och alla flaggor var i topp”

Greta Jakobsson berättar om sina minnen av jubileumsutställningen i Göteborg 1923.

handskrivet pappersark

Del av originaluppteckningen IFGH 6445.

Jubileumsminnen

Så minns jag Jubileumsutställningen 1923

Tisdagen den 8 maj 1923 kl. 1 öppnades utställningen. Då var det fest i Göteborg och alla flaggor var i topp. Affärerna stängdes tidigt den dagen. Åtminstone stängde min Pappa sin affär, för att vi skulle få vara med om festligheterna. Det vimlade av folk på Avenyn och Götaplatsen. Jag följde med Pappa och Mamma genom entrén vid Götaplatsen. Min syster hade gått före. Hon skulle sjunga med i den stora barnkören under Vilhelm Stenhammars ledning.

Vi gick upp för trappan till Konstmuseet där vi hade fin utsikt. Jag skall aldrig glömma när de kungliga kom åkande uppför Avenyn. Kungen och Kronprinsen först, i en droska dragen av fyra hästar. De hade slängkappor och kaskar med gula fjäderbuskar. Efteråt åkte alla prinsarna och prinsessorna. De fortsatte, promenerade sedan in på utställningen och vi följde efter, in på långa gården med minareterna och upp emot Minneshallen. Vilken festlig syn med alla de vackra byggnaderna och blommor och färgprakt överallt.

Kungen invigde utställningen. Alla de inbjudna satt framför Minneshallen. Musiken spelade och min syster och alla de andra barnen sjöng ”Släkt dör, släkt tager vid, Klingen fanfarer! Klingen!” De orden minns jag för min syster hade övat flitigt hemma. Vilhelm Stenhammar sade senare att han velat ta alla barnen i famn, så bra sjöng de.

På kvällen samma dag fick min syster och jag följa med Pappa och Mamma för att se utställningen i kvällsbelysning. Det var som en saga ur ”Tusen och en natt”. Elektriska ljus överallt och gaslågor som speglade sig i Näckrosdammen.

Vi drack kaffe på Bengtas café, som låg med utsikt över den festligaste delen av utställningen, Millesfontänen och orkestern spelade. Där var också ett fint fyrverkeri, som vi fick se innan vi gick hem.

Sommaren som följde var en enda festlig tid. Jag hade fått ett säsongskort av Pappa. Det kostade 5 kronor för mig som inte fyllt 12 år. Min systers kostade 15 kronor. Där fanns mycket att se och uppleva i alla utställningshallarna. Där sprang vi ut och in mest varje dag. Inom området fanns också Liseberg och Barnens Paradis. Pengar hade vi nästan aldrig några, men vi hade roligt ändå. En gång fick jag åka Bergochdalbana och karusell några gånger. Det var höjden av lycka. De vuxna sa att sommaren var kall och regnig. Jag har inget minne av det.

Berättat av Greta Jakobsson (Isof IFGH 6445)