”Dom flesta sprang ut i porten där en av oss stod som målvakt”

Sixten Wellman berättar om en råttjakt på Kastellgatan år 1917.

Jubileumsminnen

Den Stora Råttjakten!

Året var 1917. Plats: en gård på Kastellgatan som var bebyggd med ett s.k. ”utedass”, en fristående byggnad med 6 dörrar på varje sida. Det fanns inga burkar eller spänner på den tiden utan i mitten var en stor låda, som vid tömning drogs ut av en häst, utrustad med sele, draglinor och krokar. Kärran var inkörd på gården och lastningen började. Efter välförrättat värv hade kusken frukostrast. Han tog fram sina smörgåsar, torkade av händerna på ”förskinnet”, satte sig på lådkanten och började äta!!! Han måste haft god aptit.

När rasten var slut, baxade han in lådan som gick på räls, och var då klar för ny påfyllning. Ni kan ju förstå att detta var ett matställe för råttorna, ävenså ett idealiskt boställe. Allt papper drog dom genom ventilhål i taket upp på loftet och byggde sina bon. Man kan förstå vilken förökning det blev i familjen, i detta paradis just för råttor.

Att det var närgångna djur kan Ni själva räkna ut då jag berättar följande: I varje ”dass” stod en påk eller brädbit innanför dörren. Det första man gjorde när man låst upp tog man denna påk eller brädbit och slog i bänken, innan man vågade sätta sig. Det hände dock en gång att en Fru glömde eller kanske inte brydde sig om detta, men O fasa! Just när hon hade satt sig hoppade en råtta upp och bet sig fast i hennes ena skinka. Hon rusade ut på gården hållande i kjolen och ropade på hjälp. En morbror till mej som bodde i samma hus, kom just in genom porten, rusade fram och klämde loss råttan. Och nu till råttjakten!

Vi var 4 pojkar som iscensatte denna jakt med anledning av en annons att en firma (Tvål- och såpfabrik) köpte råttor och betalade 50 öre per styck. Beväpnade med påkar och skyfflar, samt iklädda träbottenkängor och vantar, tätat under porten med säcktrasor, öppnade vi alla dörrar och bänklock samt luckan till loftet. Dom skrämdes av vårt intrång. Och så kom dom! Tre utav oss slog ihjäl dom vi hann fatt på gården. Dom flesta sprang ut i porten där en av oss stod som målvakt, och med sina träbottenkängor sparkade råttorna så det skvätte upp efter väggarna. Resultat: på 2 kvällar 93 stycken.

Nu skulle dom emballeras och forslas på spårvagn till Getebergsäng. En gammal säck blev emballaget som jämte oss fick plats på främre plattformen, där det före oss stod en fin herre som efter en stund frågade: Vad faen har Ni i säcken som luktar så avskyvärt? Vi svarade i korus: Råttor! Ni ska få 10 kronor om Ni går av vid nästa hållplats så jag kan fortsätta med vagnen till Mölndal. Vi accepterade och bar sedan säcken mellan 2 hållplatser och kom sent om sider till omnämnda fabrik. Skörden av det hela blev: 93 stycken råttor á 50 öre = 46.50, av en frikostig herre 10 kronor. Summa kronor 56.50. Vi delade lika och var belåtna med jaktresultatet.

Tilläggas kan, att den Frun som blev biten, inte – trots grannarnas uppmaning – sökte läkare. Detta klarar jag själv sa hon för se brännvin invärtes och samma balsam utvändigt är det bästa läkemedlet i världen. Hon levde många år efter detta unika överfall.

De gamla var rädda för råttor
De vågade ej gå på ”dass”
Dom satte sig på sina pottor
I nattdräktens sirliga stass

Berättat av Evert Sixten Wellman (Isof IFGH 6492)