”Vi hade också Otterhälleberget som lekplats, men där var ju livsfarligt”

En ”f.d. Göteborgska”, född år 1906, berättar om sina barndomsminnen från staden. Texten nedan är ett utdrag från berättelsen.

Jubileumsminnen

Det var då …

Från 1915 och framåt i tiden minns jag följande vardagshändelser. Som infödd ”Otterhällebo” är mina minnen från City och låt mig då börja med en liten gråhårig skäggig man som skötte gatsopning av ”Hästebacken”. (Den gick från Södra Liden ner mot Surbrunnsgatan och hette officiellt Kungsgatan.)

Denne lille man hade en kärra som samtidigt fungerade som soptunna, lock, som genom att mannen trampade på någon sorts pedal även tjänstgjorde som sopskyffel och så hade han en kvast. Med dessa enkla redskap höll han gatan ren från hästspillning. Detta var ju före ”bensinångornas” tid. Vi barn från ”Berget” som Otterhällan kallades hade ”utflykter” till ”Vallen det vill säga Carulus Rex, som då inte var så bebyggt som nu. Vi hade smörgåsar och ”lemonad” med oss gjort på lemonadpulver, som fanns i olika smaker hallon, citron m.m. Där var en härlig lekplats, lite krigisk, men med nyponbuskar och ett träd att klättra i. Vi hade också Otterhälleberget som lekplats, men där var ju livsfarligt, så brant som det stupade mot Badhusgatan. Men det fungerade som den finaste utsiktsplats vid sjösättningar på Götaverken. Pansarbåten Sveriges sjösättning, med all pompa minns jag särskilt, då var det inte bara Otterhällebor där minsann och tidigare på dagen hade vi sett när Kungen kom till Residenset. Det var på Sydows tid.

Så minns jag G.T.s söndagstidningar, när vi ställde oss antingen vid Lilla Torget eller hörnet där apoteket Enhörningen numera ligger. (Tidigare låg det på Södra H.g). Så fick vi äntligen se den långa raden med tidningspojkar kommande över Kämpebron med stor bördor med tidn. Och den lilla kvicka ”Tidnings-Klara”, som suveränt passade på alla spårvägstrafikanter och sprang som en skottspole mellan vagnarna. Hon stod väl på Järntorget sista åren? Vad glad och pigg hon var, trots att hon var både våt och frusen.

Där Kungsgatan 8 är nu fanns Klintenbergska villan. Så fin den var med de vackra järngrindarna och välskött trädgård. Många gånger såg vi den gamla damen, som bodde där, gå en liten promenad i sällskap med sin hund och en, antagligen, sällskapsdam. Jag minns också när den gamla villan skulle bort. Då stod vi en massa ungar kväll efter kväll på en liten höjd som låg på baksidan av villan. (Den lilla höjden hörde väl till Västra Liden) och såg på när en dam med vit rock gick av och an och ordnade med tavlor. Men i vår livliga fantasi var det ju ”Vita Damen” som spökade där och vi ”ryste”.

Så hade vi ett enormt nöje av att gå i ”lådegården”. Det var Citys stora affärers gårdshus där det fanns kartonger och lådor i alla storlekar. På den tiden kände vi inte till varken virus eller baciller. Så plockade vi ved på ”byggen” det var både tungt och nödvändigt, det fanns inte barnbidrag men gott om barn och fäderna var väl till femtio procent stuveriarbetare, medan hustrurna slet med städningar i affärer, kontor och i bättre hem. Då hette dom ”hjälphustrur”, nu är det hemsamariter och berusade fäder hette ”Fyllebultar”, nu ”alkoholskadade”.

Epa hette då ”femtonöresbasaren” och låg en kort tid i Enhörnings lokal men flyttade snett över till Kungsgatan no 15. Vi tyckte det var kolossalt stor, vi gick in genom den ena dörren och rundade disken och kom ut genom den andra dörren. När Epa flyttade därifrån delades lokalen och den ena halvan öppnades ett konditori Fürstenhovs. Det var ett musikkafe och en blek, lite sjuklig violinist sjöng en och annan gång. Bl.a. en mycke sentimental sång om en flicka som stod i en blomsteraffär. En väninnan och jag var där regelbundet onsd. Och lördagkvällar, och vi tog in en sockerdricka och två glas och två masariner och det kostade 80 öre och så gav vi kronan jämt för dricks skulle det ju vara. Den tidens ungdom gick upp och ner Östra hamngatan på Cosmoramas sida, det var ”ströget” vintertid. Sommartid var det Slottskogen framför Björngårdsvillan. På Björngårdsvillan var det underhållning ofta och det hördes ju, utan högtalare, ner till oss som inte hade råd med förtäring. Där var Jaen Classon, Ella Ekman, Erik Strandman med kompan, Signe Rappe, Erik Kjellkvist som sjöng ”Champancharli va han namn”.

På snövintrarne var det roligt att se dom djärva som åkte bob i ”stora liden” i Slottskogen, och en enda gång minns jag att vi dansade till munspel på Lilla Dammens is. Omkring 1916 började ju Hasselblads att filma uppå på ”Berget”. Där såg vi Karl-Gerhard tillsammans med Mary Johnson och många fler kändisar och när den revs blev det en lekplats i all enkelhet med ett par bänkar och där kunde vi sitta på kvällarna och se fyrverkeriet från Utställningen 1923. Otterhällans skola var ju väldigt modern då, invigd 1909 och med värmeledning, skolkök, handarbetslokaler, naturkunnighetslokal m.m. men det kunde blåsa bra på den skolgården. Så minns jag första världskrigets ”paltbrödsköer”, det var i Folkhushållningskommissionens lokaler på Husargatan och det var alltid slut när vi kom fram. På Gamla Sahlgrenska (Cociala huset) var det ”folkkök” och där fick dom få utvalda hämta färdig mat. Mjölkdroppar fanns där också.

Ja det är mycket, mycke mer att minnas och berätta, här är bara ett litet axplock från en

”f.d. Göteborgska”

P.S. Det vi kallade ”femtonöresbasaren” hette Amerikan-Basar, men var en föregångare till Epa. Ett minne till som jag måste tala om. Det var omrking 1920 när H.T. var eftermiddagstidning. Då samlades alla vi och vi var många, som önskade arbete, utanför H.T. fönster i Nordstan för där hängdes sidorna med lediga platser upp. Sen blev det löpning vem som kom först, det var ju mest springflickor och dito pojkar platserna gällde, en och annan lärlingsplats. Om det även var nyhetsidorna som på detta sätt kunde läsas minns jag inte, men annonssidorna kom ju i fönstret innan tidningarna blev utskickade. En plats 1922 fick jag genom en annons i G.T. som då var en 2-sidig middagstidning och alltid, bland annat innehåll, hade en kortare novell.

D.S.

Berättat av ”f.d. Göteborgska”, född år 1906 (IFGH 6437, s. 1-5)