Göteborgs första imam

Berättat av Ali, född i Turkiet år 1938. År 1966 flyttade han till Sverige och blev på 1970-talet Göteborgs första imam.

Ali var den första imamen i Göteborg, och han var fram till sin bortgång år 2020 aktiv inom den muslimska församlingen. Ali föddes i staden Konya i Turkiet år 1938. Den första maj 1966 kom han till Sverige. Han berättar hur han efter grundskolan studerat först i Bagdad, sedan i Kairo där han genomgick imamutbildning och även lärde sig en hel del arabiska. Under sin tid i Egypten fick han en mycket positiv bild av Sverige; han hörde berättas om det demokratiska landet i norr där mänskliga rättigheter var viktiga. Svenskarna beskrevs som trevliga med humanistiska ideal. Efter en tid i Egypten återvände han till Turkiet för att göra militärtjänstgöring. När denna avslutades var det svårt att finna arbete i Turkiet, och Ali beskriver hur det under denna tid var vanligt att personer från Turkiet sökte sig till Sverige för att arbeta. Så gjorde även han, och tanken var att endast stanna i Sverige några få år.

Det tog en månad att få visum, men när det väl var klart berättar Ali om hur lätt det var att få arbete, framförallt inom metallindustrin och handelssektorn. Ali fick jobb på Volvo där han arbetade nattskift. Eftersom han ville fortsätta studera på universitetet ville han arbeta dagtid istället, men eftersom det visade sig vara omöjligt slutade han på Volvo. Istället utbildade han sig till svetsare och arbetade på de göteborgska varven, där det var lätt att finna arbete. Det var år 1969. Året efter gifte sig Ali med en kvinna från Turkiet och paret flyttade till Myntgatan. Lägenheten hade låg standard, men var ändå mycket bättre än där han bodde innan – nämligen i en barack på en båt vid Lindholmskajen. I sådana baracker hystes arbetarna in, och Ali beskriver primitiva förhållanden och hur det ibland kunde vara rentutav farligt eftersom folk lagade sin mat på gasolkök ombord.

Alis tanke var hela tiden att återvända till Turkiet, men blev trots allt kvar i Sverige. År 1977 hade det kommit så många muslimer till Göteborg att en muslimsk förening grundades. Ali kom att bli imam i församlingen. Han beskriver att man fick stort stöd från kommunen och församlingen fick efterhand till och med möjlighet att samla barnen till en söndagsskola. Initialt låg föreningen på Drottninggatan, sedan flyttade den till Magasinsgatan. På 1980-talet fann man större och mer ändamålsenliga lokaler på Karl-Johansgatan i Majorna. Lokalen hade tidigare rymt en bilfirma och församlingen fick möjlighet att köpa lokalen och renovera den. Som en följd av de inrikespolitiska motsättningar som vid denna tid rådde i Turkiet splittrades församlingen och delades i två delar där en grupp var mer kopplad till turkiska staten medan en annan var mer regimkritisk. Numera finns ett flertal turkiska moskéer, och flera ligger på Hisingen.

I början hade församlingen endast 150–200 medlemmar och medlemmarna kom förutom från Turkiet även från Afghanistan, Tunisien och flera andra länder. De förenades i att de var muslimer men efterhand uppstod svårigheter som grundade sig i språksvårigheter, olika religiösa inriktningar och delvis olika traditioner. Trots att Ali kände stort stöd från majoritetssamhället som bl.a. bidrog med ekonomiskt stöd till lokalhyran, drogs föreningen initialt ändå med svårigheter. Dels hade man ont om pengar, dels präglades verksamheten av interna slitningar. Många av medlemmarna var skeptiska till och ovana vid svenskt föreningsliv med de svenska kraven på medlemsförteckningar och stadgar. Han beskriver en förening som inte enbart var religiös utan även socialt inriktad. Som exempel berättar han om hur försäkringskassan och facket bjöds in för att informera församlingens deltagare om deras rättigheter och ge djupare inblick i det svenska samhället. Efterhand blev Ali utnämnd till mufti. Denna titel delades ut av Turkiska staten. Ali betonar att hans arbete som imam i Sverige var helt ideellt. För att försörja sig hade han flera olika arbeten, bl.a. körde han under perioden 1985–1995 taxi

Gång på gång betonar Ali majoritetssamhällets välvilliga inställning till församlingens verksamhet och tolerans mot islam. Han berättar om ett stort intresse för föreningens verksamhet från allmänheten, inte minst från skolklasser. Han upplever inte heller att det var svårt att anpassa muslimska högtider, t.ex. Ramadan, till en svensk kontext. Tvärtom berättar han om förstående chefer som underlättade för församlingens medlemmar att be och genomföra fastan. Som svar på frågan om det har förändrats att vara muslim i en göteborgsk kontext svarar Ali att det är ungefär likadant idag.