”Mitt Göteborg fick jag i arv, det ligger i blodet”

Ingvor H:son Parck, född 1929, berättar om sitt liv i Göteborg.

Mitt liv i Göteborg

Mitt Göteborg fick jag i arv, det ligger i blodet. Jag föddes år 1929 då mina föräldrar och farföräldrar bodde på Allmänna vägen 26 i Majorna. Där hade deras tidigare generationer bott före dem. Alla hade varit sjöfolk. Pappa hade fått plats iland och vi flyttade till Hultmans holme och efter 3 år till Karl Johansgatan. Där ringde kyrkklockorna varje söndagsmorgon och jag sattes i söndagsskola. Sedan flyttade vi ut på landet (Långedrag) när jag skulle fylla 6 år.

Min familj återvände till staden hösten 1944. Det tyckte jag var förfärligt. Min mamma var glad för hon hade funnit en stor tvårumslägenhet med kammare på Götabergsgatan. Hon hade som barn bott på Chalmersgatan och det var så centralt. Hon älskade att gå ner på Stortorget och handla, pruta med bönderna på torget och handla mat i Saluhallen. Pappa kunde komma hem tidigare från sitt kontor i hamnen, min syster kunde lätt cykla upp till Sahlgrenska sjukhuset, där hon arbetade, och jag behövde inte gå mer än tvärs över gatan, för där låg min flickskola. Så småningom insåg jag att hon haft rätt.

När våren kom, kriget tog slut och när alléerna grönskade köpte vi säsongskort till Trädgårdsföreningen. Det var en härlig promenad genom allén där syrenbuskarna prunkade med sina lila klasar och de stora kastanjeträden vid Trädgår´n lyste med sina vita ljus. Överallt i gräsmattorna blommade krokus, snödroppar och senare påsk- och pingstliljor. Bänkar sattes ut i allén och vid syrenbuskarna i Bältesspännarparken. Om sommarkvällarna gick vi ofta till Trägår´n för att lyssna på olika orkestrar som spelade på restaurangens uteservering. Vi ungdomar samlades där och svärmade på bänkarna utmed kanalen.

Berättat av Ingvor H:son Parck, född 1929, Göteborg (utdrag från Isof, dagf01721)