”Vintrarna i Gamlestaden handlade väldigt mycket om gäng med alla barn”

Ulla Hansson, född år 1953, berättar om sitt liv i Göteborg.

Mitt liv i Göteborg

Våren 1960 flyttade vi från Kortedala till Ryttaregatan i Gamlestaden, till en lägenhet som var lyxvariant av vad som i Göteborg kallades för att bo halvmodernt. Halvmodernt var att ha bad/dusch i källaren samt toalett på svalen dvs delad toalett med grannarna på samma plan. Lyxvarianten var att på Ryttaregatan var det toalett i lägenheten.

Vintrarna i Gamlestaden handlade väldigt mycket om gäng med alla barn, det bodde många barn i Gamlestaden framförallt i barnrikehusen. Kriteriet för att få en lägenhet och storleken på den (antal rum) i ett barnrikehus var baserat på hur många barn som fanns i familjen. För vår del var det inte aktuellt eftersom jag inte hade några syskon. Gamlestaden var en blandning av stadsdel och natur, det var nära till skogsområden. Det blev med andra ord mycket natur året om för mig. På somrarna Tahult och på vintern Gamlestaden.

På morgnarna gällde det att få i sig frukosten fort så att jag kunde ge mig ut till gänget med barn. Vid lunchtid så öppnades det ena fönstret efter det andra av alla mammor som ropade ”Kom in och ät”. Samma procedur som vid frukosten, fort ner med maten i magen och så ut igen. När det var läggdags så öppnades det fönster igen, oftast av mammor men det hände att en och annan pappa öppnade och ropade ”Kom in, läggdags”.

Hösten 1960 började jag första klass på Nylöseskolan. /…/ Att börja skolan var en mindre revolution för mig – helt enormt att få lära sig att skriva och läsa. Jag är inbiten bokmal och korsordslösare sedan dess (med viss inverkan från min farmor som också läste mycket och löste mycket korsord). Räkning var OK men inte mer, däremot var historia ett favoritämne.

Min klass var ganska internationell med barn som antingen var födda i eller hade rötter i Finland, Jugoslavien, Estland och Italien, att det var så berodde på kriget. Estländare flydde och Kulan hämtade arbetskraft från Jugoslavien, Italien och Finland. Jag tänker emellanåt på en italiensk tjej som kom till klassen under andra året, hon kunde inte ett ord svenska och hon placerades bredvid en annan tjej som var född i Sverige av italienska föräldrar. Tjejen som var född i Sverige skulle hjälpa den andra att klara av lektionerna och skolan genom att tolka osv. Jag tyckte då och tycker fortfarande ”stackars tjejer”, det kan inte ha varit lätt för någon av dem.

Bamba dvs barnbespisningen i skolan har jag inte så mycket minnen ifrån. Jag fick skolmat första terminen, därefter fick vi som bodde i närheten av skolan äta mat hemma. Detta berodde på att matsalen inte var så stor, de som åkte skolskjuts fick äta i bamba (de kunde ju inte gå hem och äta).

Berättat av Ulla Hansson, född 1953, Göteborg, (utdrag från Isof, dagf01722)