”En av de många som kallades in till skogsarbete”

Bertil Jarlros i Göteborg, född år 1923 berättar om livet i Göteborg under andra världskriget.

Importen av bränsle, kol, var praktiskt taget obefintlig under kriget 1939–45. Därför beslöt regeringen att kalla in en hel årsklass värnpliktiga – 1943 – till beredskapstjänst i form av skogsarbete. Dessa skulle, i mån av förmåga, användas att försörja landet med bränsle och massaved. De flesta av dessa värnpliktiga 43:or hade ingen eller ringa erfarenhet av skogsarbete.

Jag var en av de många som kallades in till skogsarbete. En kamrat till mig hade förbindelse med en skogsägare i närheten av sjön Anten ovanför sjön Mjörn. Vi två plus två andra kamrater reste dit sedan vi fått klartecken från skogsägaren att vi var välkomna. Efter att vi fått utrustning av Kronan, bestående av diverse kläder och kängor samt yxa, såg, kilar och handslägga, begav vi oss till Anten. Där mötte oss en skogsvaktare, som gav oss nödvändiga instruktioner och visade oss området där vi skulle avverka. Vi fick ett obebott torp att disponera som bostad och vänliga bybor lånade oss möbler och i viss mån husgeråd. Sängkläder och dylikt fick vi ordna själva.

Betalning av gjort arbete byggde på betingprincipen, d.v.s. vi skulle genom utfört arbete tjäna en viss summa innan vi fick återgå till det civila. Arbetet bestod av följande moment: fälla träd (gran), kvista av alla grenar, avbarka trädet och såga det i längder. Träd till massaved sågades i 2- och 4-meterslängder. Resten, d.v.s. topparna, skulle sågas i 1-meterslängder. Ovana som vi var alla fyra så blev veckopengen inte särskilt stor, men vi fick emellertid frisk luft och musklerna stärktes betydligt. Skogsvaktaren kom regelmässigt på besök för att se hur vi hade det och för att mäta arbetet som vi utfört.

Vi avtalade med en familj i byn om ett mål lagad mat om dan till en rimlig penning. Mjölk och ägg köpte vi av närmaste grannen, som hade både höns, kor och hästar. Att folket i trakten är mycket vänliga och generösa är följande historia bevis för: Vi hade stort besvär med en vresig granstock som skulle klyvas, och vi använde både yxa, kilar och slägga utan att lyckas. Det var strax före påsk och eftersom vi planerade att resa hem till Göteborg över helgen så lämnade vi stocken okluven för att hoppas på bättre lycka efter påsk. Hos grannarna köpte vi ägg som vi skulle förära våra familjer och vi nämnde väl då våra besvär med den vresiga stocken. Efter välbehövlig vila och avkoppling återvände vi till skogsavverkningen och fann till vår stora glädje att stocken var kluven. Vi förstod att vår gode granne hjälpt oss med detta.

Mat – vad vore skogshuggarlivet förutan mat? Vår dag började med havregrynsgröt, smörgåsar och kaffe (eller nu med cikoria). Vi turades om att laga den viktiga frukosten och jobbade med den två och två. I allmänhet arbetade vi i skogen från åtta fram till tolv, då vi åt en god och närande middag. Sen jobbade vi i skogen till fem- eller sextiden, gick därefter hem till torpet för att tvätta oss eller bada i den närbelägna sjön.

Fritiden, d.v.s. kvällar och veckoslut, ägnade vi åt att utforska omgivningarna.
Vi upptäckte då bl.a. att det fanns ett luftbevakningstorn i närheten, som bemannades av ett antal lottor. Detta var naturligtvis en trevlig upptäckt som resulterade i att vi fick hjälp med en del tråkiga hushållsbestyr i torpet. Dessutom delade de frikostigt med sig av konserver och bröd som de fick över. Det hände mycket ute i världen – kriget tycktes nå en vändpunkt. Här hemma var det Ulvenkatastrofen som gav stora rubriker. Någon television fanns ju inte då, så man fick nöja sig med radio och tidningar då det gällde nyheter och nöjen.

Tiden gick och vi fick kämpa väl för att nå upp till betinget. Till slut kunde vi lämna tillbaka lånade möbler m.m. till ägarna och lämna torpet. När man ser tillbaka på den här tiden så känner vi nog att vi varit med och skrivit historia, ty vi var den enda årsklass som blev inkallad för detta ändamål. Vi klarade oss, trots ovanan att hantera yxa och såg, utan några allvarliga skador.