Samlande (2016)

Britta L i Göteborg, född 1929, berättar om sin samling av fingerborgar.

Jag samlar på fingerborgar. Har även samlat på vykort och frimärken. Av vykorten har jag sparat de ”finaste”, slängt, och håller på att skicka till min dotters svärmor (ett i veckan) som sitter mycket hemma på grund av sjukdom, och som blev så glad när jag 2015 skickade ett påskkort. Frimärkena köpte jag för de var så vackra, från och med när de kom ut med andra än kungen på. Nu har jag nästan frankerat upp alla. Få ihop dem till 7 kronor har varit ett huvudbry. Men det är ju bra att anstränga hjärnan när man blir gammal.

Min första fingerborg fick jag på min 25 årsdag 1954. Den är av guld och gjord 1885. Mamma har i sin tur fått den av någon som hittat den. Hur man nu kan gå ute och tappa guldfingerborgar kan man undra. Jag har 187 stycken. Materialet är förutom guld - silver, jade, glas, trä, plast, plåt, ben och naturligtvis porslin. Har köpt när vi varit ute och rest. I England finns alla upptänkliga. Men släkt och vänner har också köpt till mig när de har varit ute i världen. En bekant har gjort ett väggskåp till mig med fem hyllor. Varje hylla har tre trappor och där står fingerborgarna.

Nu för tiden reser jag inte så mycket så det blir inte några nya. Begränsningen har varit priserna, finns hur dyra som helst i England. Tänker i stället på vad jag skall göra av dem innan jag dör. Flera är ju i guld och silver och har lite värde, men de andra är nog inte något nämnvärt värde i. Skulle vara om man träffade på en samlare som ville ha alla och lägga till sin samling. Men så långt har jag inte kommit i min ”döstädning”, har haft mycket att göra med vykort och frimärke. Delar dessutom ut porslin, husgeråd och smycken till barn och barnbarn.

Har numrerat varje fingerborg och fört in dem i en liten bok, när jag köpte dem och eventuellt vem jag fick dem av. Har inte visat dem för några andra än de som hälsat på och har inte tjänat några pengar på dem. De har ju inte tagit så stor plats så några klagomål har jag inte fått. Skåpet sitter på en liten vägg i matrummet och jag tycker det pryder sin plats.

Känner ingen som samlar fingerborgar och vet inte om det finns någon förening. Har aldrig tänkt på det en gång. Men jag vill komma ihåg att det i någon veckotidning var ett reportage om någon som samlade på fingerborgar i Tyskland. Den personen hade många fler. Jag har köpt dem för att de är fina, de tar liten plats och så vill man (i varje fall i början när man reser utomlands) ha någon sak med sig hem.

Berättat av Britta L, född i Göteborg 1929 (Isof, dagf1917)