Västmanland
I Västmanland ligger dialekterna nära standardsvenskan. Men de rymmer också stor variation, och har nära band med både götamål och sveamål.
Dialekterna i Västmanland har stora likheter med standardsvenska, som beror på att de i hög grad har bidragit till standardsvenskans innehåll. Men dialekterna i Västmanland är dock inte identiska med standardsvenska.
I västra Västmanland har man starka götamålsinslag i dialekterna. Här har man bland annat bortfall av -n i ändelser i ord som till exempel [gata] för ’gatan’, [huse] för ’husen’, och i feminina ord som [ho] för ’hon’, [mi] för ’min’ (som i mi ko ’min ko’).
Dialekterna i norra Västmanland har nära band till dialekterna i Dalabergslagen (se Bergslagsmål).
Vidare har de västmanländska dialekterna nära band med uppländska dialekter i öster och med dialekterna i Närke i sydväst. I likhet med dialekterna i norra Uppland följer man i nordöstra Västmanland norrländsk tradition, bland annat har man även här så kallad norrländsk förmjukning av långa konsonanter, alltså -kk- till -ttj-, -gg- till -ddj- och -ng- till -nj- framför främre vokal och säger till exempel [myttje] för ’mycket’ och [länji] för ’länge’.
Exempel 1: Grythytte socken
Intervju med kvinna född år 1896. Inspelat år 1980.
Exempel 2: Gunnilbo
Intervju med man född år 1900. Inspelat år 1975.
Exempel 3: Munktorp
Intervju med man född år 1870. Inspelat år 1956.
Västmanländska på Dialektkartan
På Dialektkartan hittar du fler äldre inspelningar från Västmanland och från resten av Sverige.