Traditioner i rörelse

Traditioner följer med i flytten, och utvecklas i mötet med andra människor och platser.

När vi människor migrerar över världen tar vi med oss traditioner som vi upprepar, förändrar och anpassar till de platser där vi lever och de människor vi interagerar med. Ibland blir traditionerna viktigare i sådana situationer, än vad de varit tidigare. Berättelser och ritualer som inte reflekterades över blir nu upphöjda och accentuerade, kanske ägnar vi extra mycket energi och möda åt att bevara dem för att de påminner oss om, och möjliggör för oss, att ta del av vårt förflutna.

Ett exempel är surströmmingsskivor för svenskar i Australien och egenhändigt komponerade folkdräkter sydda i av svenskamerikaner. Ett annat är de hyllningsparader med lutfiskar i trä och kungar och drottningar som paraderar på gatorna i amerikanska småstäder i avsikt att fira det svenska ursprunget.

Andra exempel är traditioner som följt med immigranter och som nu firas i Sverige av många svenskar, såsom Id al-fitr, högtiden som avslutar ramadan och som firas i 3 dagar efter fastans avslut, eller det persiska nyåret Nouruz och det kurdiska nyåret Newroz, som firas i samband med vårdagjämningen den 21 mars.

Röster om tradition och migration

I berättelserna på I rörelse pratar flera om betydelsen av traditioner och hur de firas i det nya hemlandet. Här hittar du några röster.

Först när jag kom till Manistique var svenskarna mycket tillsammans och de höll fast vid många svenska seder, men det blev också blandat med landets seder.

Av svenska seder har de för några år sedan infört S:t Lucia festen, såsom den firas i Sweden. Och smörgåsbord är nu mycket allmänt här.

Mycket av de gamla julsederna brukas ännu av de gamla svenskarna, men det är ej många av dem kvar. De unga har smält tillsammans med landets seder och bruk. Men mycket av det svenska har blivit inblandat med landets sed. Såsom potatiskorv, lutfisk, lingon, knäckebröd, limpa och inlagd sill säljas nu i alla bodarna till julen. Men kalkon är nationalrätten, vid jul och tacksägelsedagen.

Vi firade namnsdagar i Lillaverke men icke födelsedagar. Här i USA firar de födelsedagar men ej namnsdagar. Hemma gav vi en liten gåva på namnsdagskalaset, här giver de en gåva på födelsedagskalaset.

Carl som flyttade från Sverige till Amerika år 1896

Läs hela Carls berättelse Länk till annan webbplats.

Vi har en stor knytkalas. Och vi har majstången och vi har musik. Vi har fioler och dragspel från folk från spelmanslag och sen vi dansar omkring. En måste dansa små grodorna och morsgrisar är vi allihopa. Alla midsommardansar. Och sen har vi party hela natten.

Carolyn vars pappa flyttade från Sverige till USA

Läs hela Carolyns berättelse Länk till annan webbplats.

Vi tycker om id, och vi gillar att fira det på precis samma sätt som vi gjorde i Syrien. Våra barn fick alltid vara lediga då. De fick hem ett papper från skolan där det stod: ’Nu är det en högtid i er kultur, hur många dagar ska ert barn vara ledigt från skolan?’ Jag valde alltid en eller max två dagar. /---/

Jag känner mig glad när Willys eller Ica har små skyltar på arabiska, speciellt vid ramadan och id. Det känns som att vi kan bevara våra traditioner och att vi kan lära dem lite mer om vårt liv och om id almawled och så vidare. Det är verkligen viktigt för oss att fira högtider på det sätt de ska firas. Vid id almawled till exempel, då gjorde vi små fina påsar med mandeldragéer i och delade ut till barnen.

Samar som flyttade från Syrien till Sverige år 1987

Läs hela Samars berättelse Länk till annan webbplats.