Folkmusik och folklig musik

Även om en del musiktraditioner kan vara mycket gamla, är begreppet folkmusik relativt nytt.

Intresse för folkets kultur

Folkmusiken som idé och begrepp har sitt ursprung i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. I samklang med romantiska strömningarna väcktes då bland det framväxande borgerskapet ett intresse för folkets seder och bruk, berättelser, sång, musik och dans. Med folket menade man då framför allt den majoritet av befolkningen som bodde på landsbygden (allmogen).

När den tyske, romantiske diktaren Johann Gottfried Herder på 1770-talet myntade begreppet folkvisa (tyskans Volkslied), avsåg han de anonyma visor som sjöngs av allmogen. I samma anda skapades i svenskan, liksom i många andra europeiska språk, en mängd ord med prefixet folk-, till exempel folkdans, folkbildning, folkmedicin och folktro. I det här sammanhanget hittar vi även ursprunget till ordet folkminnen, och till Isofs omfattande arkiv (något du kan läsa mer om på sidan Folkminnessamlingar).

Skiftande innebörd

Sedan romantikens 1800-tal har begrepp som folkmusik, folkvisa och folkmusik skiftat innebörd genom olika tider och sammanhang. I dagligt tal menas fortfarande ofta sång, musik och dans som har sina rötter i det gamla bondesamhället. Andra återkommande kriterium är att det handlar om sång, musik och dans som har spridits gehörsvägen, förändrats genom muntlig tradition och kännetecknas av variationer. I dag används också begrepp som folklig sång och musik, som oftast vill föra tankarna in i människors vardagsliv.

Isofs musiksamlingar

I Isofs musiksamlingar finns visor, låtar och danser. Det handlar om såväl skriftligt som ljudande material, såsom noter, sångtexter, handskrivna visböcker, intervjuer, frågelistsvar, dansuppteckningar och inspelningar av levande musik. Det äldsta materialet upptecknades kring sekelskiftet 1900 och speglar en äldre musiktradition. Senare material berättar om vardagsmusikanter och musikmiljöer under 1900-talet. Läs mer på sidan Musiksamlingar.